litelottasandahl

jag frågade min mama idag vad hon skulle göra om jag flyttade. jag väntade mig ett svar i stil med "jag skulle inte låta dig göra det!" eller "jag skulle gråta floder..." men kvickt svarade hon bara "jag skulle se till att ditt rum var städat och fint hela tiden". 

ibland är det inte alltid som man tror.

idag var det tänkt att jag skulle klippa&färga rishögen till hår jag har där uppe. det var verkligen på tiden. 2,5 timmar och 1400 spänn senare var jag klar. och ännu fulare. det är hemskt hur jävla fult håret är. tänk er en röd grund med gula slingor. jättefint ju. syrianska inspirerat? vilket sammanträffande att frisören är syrian.

fast hon är grym vad jag har hört av flera personer, oberoende av varandra. samma gamla vanliga lorra-tur är vad det rör sig om, med andra ord. så jättemycket ser jag fram emot att gå till skolfan med ny skallefärg. alla ser att det är ny färg. alla ser att det var finare tidigare. alla undrar varför någon färgar fulare. men nu ska jag sluta med mina bögfasoner. lite fult hår har väl ingen dött av? men 1400 hade jag kunnat gå på bio 16,5 ggr för.

jag saknar min gamla vanliga rishög.




jag tackar dock babaji och lite svenska landslaget för att ni vann mot spanien. det fick mig att känna livsglädje igen.

obeskrivligt underbart jävla soft att sova och träna idag. en känsla som det var länge sen jag kände börjar krympa fram. och jag vill inget hellre än att få den där gnistan tillbaka. idag börjar jag göra rätt för mig. igen.

snart tänkte jag börja städa. och jag har inte ens ångest. sedan ska jag göra otroligt bra saker och inte alls fastna och slösa min dyrbara tid framför något dåligt. jag ska vara hurtig och gå hem till värdinnan ikväll. (hanna jansson fyller 19 fucking bast och det ska firas!) idag börjar jag leva som mahatma gandhi. min förebild. snart kommer 23 februari vara här och då väntar jamaica. sedan kommer det säga sjopp sjopp och den (kanske) bästa dagen i mitt liv är här-  5 juni. jag ska fixa allt knas innan dessa datum. i alla fall 5 jun. jag kommer klara det också.  jag bara vet det. ha  ha ha ha. det går att skratta. men det går att kriga också!!!

äh. jag kan ju i alla fall försöka. onödigt att överdriva.............. :)


jag kan inte släppa en sjuk grej som hände igår, det var, en till en början helt vanlig fredag på jobbet. lite innan stängning kommer en man in och köper en coop cola. jag skannar in den och ska precis till att säga 7 kr när jag blir avbruten. mannen ser lite väl röd ut i ögonen och konstig ut. det är dock inget jag reagerar på då mycket konstigt folk handlar varje dag. nu till avbrutandet: samtidigt som han räcker fram en tjuga skriker han för fulla muggar något i stil med "IMORGON ÄR JAG DÖD -MEN DET ÄR VÄL INTE EN FÖRSÄLJARE NÅT EMOT". det enda jag förstod då var att han skulle dö imorgon. resten av orden var så konstigt sammansatta och jag blev så chockad att jag inte fattade vad han ville få fram. men jag, som den lilla vekling jag är blir ju livrädd. det hinner gå tusen tankar genom mitt huvud om jag ska svara eller strunta i honom elller ringa på någon samtidigt som jag undrar vad han ska hitta på härnäst. han verkar ju, minst sagt, vara kapabel till att göra vad som helst. han ropar samma fras 3 gånger till, lika högt och har väl cirka 10 personers ögon på sig. jag försöker att inte titta på honom medan han dröjer kvar nere vid bandet, utan låtsas vara upptagen med nåt jag inte minns. haha. jag fick senare höra av kassörskan mittemot att det han sa var att han skulle dö imorn och menade "men de bryr sig väl ingen försäljare om". haha hade jag förstått det då hade jag nog varit ärligt o svarat "nej faktiskt inte:)". en liten annorlunda händelse i en annars alltför händelsefattig kassörskas miljö.

det var dock inte slut på knäppa människor. sista man kommer in typ 1 min i 10. de flesta som kommer in då brukar ta sin cola eller sina chips, betala och sticka snabbt- med respekt för oss som jobbar och vill hem (vi ska hinna räkna kassor och får bara lön till 15 över). men denna man var ganska unik. på ett dåligt sätt. nej, han hade inte bråttom. han var så lugn så. 4 över när han fortfarande såsade bland såserna gick micke fram till honom och sa ödmjukt "ursäkta, vi stänger nu". då fick han sig en blåsning. det var alltså inte någon idé att stressa på denna man, som ville handla i lung och ro. KLOCKAN 5 ÖVER 10 EN FREDAG?! nåväl. när han kom till kassan log jag mitt allra bredaste och fejkade leeende medan jag gjorde mitt bästa med att hälsa "HEJHEJ!!!!!". haha ni som känner mig, ni vet. jag kan. haha det var kul. jag fick dock inte ett hej tillbaka. mer ett nöff? eller en grymtning. sådana där människor brukar jag se som en utmaning. om jag lyckas få dem att lätta på smilbanden har jag lyckats. denna man visade sig vara omöjlig. jag gav upp. han hann betala och ta priset i seghet innan det var dags för oss att (äntligen) räkna sista kassan. när vi sedan fick gå hem och säga tack och godnatt till vakten berättade han att mannen hade stannat på mattan innanför utgången. han vägrade gå hem. han var vrång för att han fick ju inte handla i lugn och ro. stackars stackars dig. det är ju inte mer än rätt.

det här har jag verkligen funderat på länge. HUR orkar alla vara insatt i facebook? alla klubbar man är med i, alla vänner man blir vän med, alla icke-vänner man blir vän med och alla jävla test, quiz och allt vad det heter. nu talar jag för mig själv: svintrist är det. och jag känner mig lite som en pensionär för det är ju typ jätteavancerat? 
men så knäpp som jag är har jag inte energi nog att ta bort kontot. vet inte ens hur man gör. men varje dag får jag tokryck på alla jävla mejl som kommer därifrån. varför i hela fridens namn skickar de ut ett mejl för att nån skrivit till en? och 95% av allt som skrivs är ju fucking massutskick till alla på ens vännerlista. 


när jag är tillräckligt strong för att fatta egna beslut ska jag ta bort det där engång för alla och njuta av en ren inkorg.

år när jag kollade på idrottsgalan kom jag på mig själv förbereda ett tacktal. haha jag vet vad ni tänker. självklart kommer jag aldrig ta emot ett sånt där jävla pris, men man sitter ju alltid och har åsikter (inte enbart negativa)om andras tal. men vad skulle man själv säga? haha början på mitt tal var:  "för många idrottsstjärnor idag var det en dröm och ett mål som unga att en dag stå här och ta emot detta pris. för mig var det inte så. jag var så dålig att den drömmen inte ens hade blivit född" plötsligt vanknade jag ur mina extremt fula tankar och garvade på mig. gör det ni också. hahhahahhaa. det tar emot- men var tvungen att dela med mig.

idag är jag glad för att

• en sten föll från bröstet när vi fick beröm från sivan för vår bokföring! det händer kanske varje sekel. lotten föll på oss. ojoj.. värt att fira.
• uggla är hemma från thailandet och fortsätter leverera. du är ju så jävla skön. amen.
• mina ormbrillor har anlänt. fan vågar inte terra dom!
• det var nåt mer. fan minnet sviker.

haha jag hann inte mer än spara inlägget förrän minnet kom tillbaka. jag är glad för att en viss ryss blev knäckt idag. hallelujah!

tjarå!

kära dagbok.


idag var en utomordentligt fin dag. skoldagen innebar noll plugg, vilket genast fick oss alla på ett gladare humör. casper3 visade prov på att vi faktiskt kan samarbeta. i alla fall lite. det var mysigt att för en stund känna känslan av sammanhållning. mycket ovanligt när det gäller casper3. jag känner att vi är på gång och hoppas att den vinnande trenden håller i sig.  jag lider med de som går både ekonomi och samhäll. vi kan säga: wei casper3 är bra tralalala! ni kan säga: hejhej vi är caspsp3! jag ber om ursäkt, det gör jag verkligen, men: fettfult!!! moahahaha.  för att inte tala om ekonomi: vi är caspei3! plus plus plus att ekonomi måste säga A och B.

den fina dagen ville inte nå sitt slut riktigt än. vi räknade kosing i lagkassan och fick en mycket glädjande nyhet. dessutom drog vi en mycket trevlig affärslunch på staden och planerade in en mogen semester. jag ser fram emot den och studenten med er tammefan!


nu mår jag illa. men det gör inget. jag börjar imorgon. tack för mig.

fotboll imorse, kötta sedan till bellevue för dusch och kötta till skolan för att visa upp företaget på öppet hus. ganska så väldigt förgäves. fast ändå inte. inte många kottar till synes, 95% lärare. men jag hade på nåt sätt jävligt kul ändå, mina kollegor är ju för sköna. de livade upp stämningen rejält!

buss hem. sen hände nåt konstigt. jag hamna i en djup svacka jag inte vet hur jag ska ta mig ur. som att nån sög ur mig allt bra runt om mig. eller mina ögonen ser inte det braiga längre. det värsta är att lägga-sig-under-täcket-och-blunda-metoden inte funkar. fan.



seriösa företagare!

vad är det som gör att skolan gör en så trött? det vett hutt alltså. verkligen nåt att fundera på. skolmiljön, att man går upp i ottan, för lite som händer, för mycket information eller helt enkelt en salig blandning som gör mig så sjukt jävla uttråkad? ögonlocken faller så fort jag sätter första steget i närheten av carlforsska gymnasiet. jag hoppas dock på att halvåret som kommer ska återgälda alla dåliga minnen. fast jag har iofs några busiga från ettan. men studenten och allt som hör till, det kan bara bli sjukligt sjukligt kul? efter det börjar livet. jag har alltid varit rädd för att möta den på något vis. nästintill fruktat det. konstigt nog. för det kan ju bara bli underbart. har jag insett nu. jag är så jävla säker nu. fan vad jag ska välkomna friheten med öppna armar. och fan vad mycket jag ska hinna med mycket. vet inte vart jag ska börja..... wie det om nåt gör mig taggad... till att fortsätta med den här sablans rättskunskapen. få den överstökat. ett till prov i mängden som bara måste blir gjorda. kanske inte idag, kasnke inte imorgon men vet jag att dagen kommer då jag kommer tacka mig själv så jävla hårt för att jag krigat så mycket!

allt för att komma till den där sköna stunden då allt slit varit värt det man får uppleva just då.

som jag sa i förgående inlägg- idag, 2 januari börjar det nya året. på riktigt. klingar ju lite väl klatschigt. spyr på "nytt år - ny möjligheter". fast det är sant. jag är stolt över min första dag. mitt nya liv. jiha det går bra nu.

kommit på att jag klarar mig utan så mycket. det ska göras av med nuuuuu. ska börja leva jättespartanskt. det gillar alex. fast vi har uppehåll så hon vet inget.




JAMAICA! aldrig förr har jag sett fram emot en resa såhär mycket, inte ens thailand eller bulgarien. sjukt vad nice det ska bli!! uppladdningen och nedräkningen har börjat. 52 days babe