vattensalamander
onsdag
idag träffade jag min bästa hanna jansson för att ta farväl. usch. farväl är ju sorgliga. men det var fint med sallad och glarre i hamnen. västerås är fint ibland. ikväll var ett sådant tillfälle. stötte även på min andra familj, sannemalm´s och deras nyaste tillskott martin. nu drar hanna till usa och stannar där 1-4 år. fast hon kommer ju hem till jul. thank god.
nej, nu ska jag gå och styra upp mitt liv. eller tja, packa i alla fall.
la future
justnu gör jag det jag sett fram emot sjukt länge. det låter konsigt för många, men: jobbar somfan. de två sista åren på gymnasiet ville jag bara jobba jobba. jag är den som brukar vilja ha det jag inte kan få. jag har lätt för att få ångest. gräset är ju faktiskt grönare på andra sidan. men nu när jag nått hit vill jag absolut verkligen inte tillbaka till skolan. de flesta jag pratat med "saknar skolan och människorna där runt om". hell no. jag tror jag aldrig varit säkrare på något någonsin. om det är nån jag vill träffa därifrån, då gör jag det. men gymnasiet var ju en transportsträcka. som det känns nu. även fast alex blir arg när jag säger att jag älskar att det är över. jag är fri.
kanske kommer jag en dag ha en annan syn på saken. fast ettan var väldigt soft. haha fingrids lektioner.... jag och susi sov från sek 1, utan undantag, medan emmy med spikrak rygg entusiastiskt tog del av fingrids otroligt intressanta information. haha jag hade så jävla kul med er i ettan. det slog mig nu. (fan) vad kul det hade varit att gå 3 år med vår klass? well. redan nu har jag nästan min åsikt svängt? nej. jag är så jävla lycklig över att få bestämma själv. även om jag har svårt för att bestämma mig. tankarna just nu går kring the future, så att säga. lite scary, men jag ska bli en ritch jävel först. prio no 1. sen hade jag tänkt ha kul också.
allan
imorgon är det slut på friden. k. persson och r.sandahl intar bostaden igen. men det var kul så länge det varade. sjukt gärna vill jag flytta nu nu nu. men frågan är om man skulle tycka att det var sådär underbart egentligen. kanske skulle man ligga och hacka tänder när mörkret fallit. eller kanske skulle jag göra det. prrecis som i lotta på bråkmakargatan, som alltid varit min förebild (klippte sönder mitt fula nattlinne för att vara lika kool som henne). hon flyttar ju till tant berg på vinden. och råtrivs. får mat upphissat genom fönstret, hur soft vore inte det? pannkakor och allt. men när det är sovdags är det inte lika kul längre. jag förstår henne. det värsta som finns är när staden dör.
imöra ska jag jobba 15-20 och sedan kötta hem för att jalla till bellas inflyttningsfest. ska bli sjukt nice att få se hennes nya lya! kommer troligtvis inte vilja skaffa eget place mindre efter att ha varit där. män män!
joppa loppa
även fast jag var uppe med tuppen pga öppning igår på coopish gick det passet in på topp 5 listan av alla mina miljoner pass jag gjort där. topp 1 ligger nog ändå midsommarafton förra året. jag och kimpish. inte en kotte till synes. jouren strejka. "när ni går från kassan behöver ni inte jobba. jag strejkar". vi grät lite. tråkigt att inte få fronta mejeriet liksom. sen busa vi.
mors&fars lämnade staden i söndags så jag leker att jag bor ensam. det är rätt soft. fast idag nåddes en gräns. diskmaskinen kunde inte ta in minsta gaffel till. jag övervägde att diska alltsammans för hand. men nej, jag svalde min stolthet och ringde murran o frågade hur man sätter på maskinfan. haha.. det har liksom inte blivit av förut. men jag lovar, jag var expert på det i villan. vrida till borsten liksom.
igår hyrde jag och pimpen film på joker för endast 9 kronor. de har bara en dator man kan hyra ifrån och när de bildades en kö bakom oss blev vi stressade och tog arn. arn var inget bra val. sedan drömde jag mardrömmar om joker. jag drömde att jag snattade ett paket knäckebröd med kanelsmak. sammanträffande att jag varit sugen på just det ett tag, där det står så ensamt i hyllan på coopan.
justja. för alla ni som undrar- jag överlevde reijos första pass. med nöd och näppe dock. men jag trodde inget annat. idag är mina ben kylskåp. sånt där man får leva med antar jag.
nåväl
idag var jag uppe med tuppen. jag hatar att vara uppe med tuppen. skulle till läkaren. sedan fick jag vänta tills apoteket öppnade med pensionärerna. när jag blir pensionär ska jag aldrig stå utanför apoteket och vänta på att det ska öppna punkt!
nu ska jag dra på mig rödskjortan och glida till coopan. ikväll ska jag träffa hanna och soffan! säkert 2 år sedan vi slog ihop våra stjärtar och umgicks? det ska bli sweinemysigt.
die schlampe
hanna: eeh... alltså.. sånt där är nog roligare om man vet innan filmen lotta? annars skulle man ju inte fattat vad hon var för sjuk människa!
äh. det gör inget. jag lärde mig ett nytt tyska ord. die schlampe.
chijla
TJOLA!
i fredags var det tänkt att vi skulle dra en soft förfest hos sossla di possla och sedan vandra vidare för utgång. det var ju faktiskt länge sen. men det blev ändrade planer. calle frågade om jag ville dra med mig några friends till hans hus för att joina festen han hade med sin brur. krogen kan man gå på varje fredag. hemmafester som lockar dyker inte upp lika ofta. så vi åkte till calle. men det blev bara jag, emma, alex och koola klurra. resten av packet drog till krogen. fast kimpa och johanna joinade oss senare. det var nice att träffa flera från klassen. man vet ju aldrig när man träffar dom igen. sjukt knäpp känsla. från varje dag till.. aldrig?
roligast den kvällen var nog ändå taxiresan hem. eller rättare sagt: taxichaffisen. inte vilken taxichaffis som helst! haha mitt sms till mina 3 vänner i baksätet - "säg inte mitt namn under denna resa. på riktigt."
självklart gjorde dock både alex och klara det. trodde man kunde lita på er? men icke. bara att leta nya vänner.
jag vill bara till götet. älskade jävla götet. snart kommer jag på heltid.
ses i nästa liv, då vi är rika och berömda
tänk hur stort det har blivit med bloggar egentligen. när kom den första? vem kom på det? soft person.
många har några favoritbloggar de går in på då och då när de vill ha något att fördriva tiden på. de kan alltså gå in och kolla några inlägg och sedan klicka vidare till någon ny blogg. det är vissa det. jag önskar jag vore en av dem. jag kan inte hantera bloggar på ett normalt sätt. jag har mina bloggar jag måste kolla varje dag. om jag missar någon dag är det inte hela världen, men jag måste ta igen alla inlägg jag missat.
detta börjar bli väldigt frustrerande. till en början hade jag en 4-5 bloggar. då var det inga problem. idag har jag en 10-15. jag kallar det ett missbruk. när jag ser att en person inte hunnit uppdatera sedan jag kollade sist blir jag sjukt lättad. yes, jag slipper läsa. men t ex blondinbella. 17 inlägg om dagen. en bloggmissbrukares mardröm.
det går an när det är sjukt sköna människor som på 1000apor. de får mig alltid att le och då känns inte detta missbruk lika jobbigt. men. personer som stina-lee. hon är så sjukt normal. det händer lika lite i hennes vardag (i varje fall det hon delar med sig av) som man kan ta tänka sig att det händer i en blind snigels värld. hennes blogg är jättepopulär. men varför? vem fan vill läsa en blogg om en normal person? vad är roligt med en normal person? hon har inget jobb. hon lever på bloggen. det enda hon pratar om är hennes pojkvän, hennes 2 hundar och ibland hennes mamma. hon verkar inte ens ha några vänner. sedan visar hon ju dagens outfit också. det kasnke mest irriterande ärr nog hennes språk. använder sig av tråkiga klyschiga svenska ordspråk. säkert jättetrevlig. men hemskt sjukt jättetråkig. ändå måste jag läsa. fan. finns terapi?
saknar magnus ugglas sjukt mycket. han slutade när han var på topp också. en man att se upp till.
vi göre igen
jag lever jättesofta dagar nuförtiden. hela veckan har jag sovit till 1 och softat hemma eller chillat på stan och sedan jobbat 17-22. passar mig perfekt. sena nätter och långa sovmorgnar ger mig känslan av sommarlov. jag vägrar släppa denna känsla. vägrar inse att sommarloven är
idag drog jag en lunch i staden med 5 vänner. köttfärspaj. hyffsat god har jag fö mig. jag och morsis hämtade ut mina studentbilder på eggeborns också. jag är inte alls nöjd. mina ögon är inte med på något sätt. när jag och morsis första gången kom för att kolla på bilderna med fotografen hade jag brills på mig och det första han sa var
-nu föll det ner en pollett för mig.
vi- vadå?
han- du skulle haft brillorna på sig.
in my ass att jag skulle haft. mor och han tvingade mig att boka in en ny tid, för han ville "så gärna" ta några nya med brills. jag orkade inte säga emot, bokade in och ringde och bokade av några dagar senare. idag när vi kom igen sa han "hej svikare". haha. han verkar lite konstig. sedan började han igen
-du har fortfarande chansen.
jag- du måste verkligen blivit missnöjd med bilderna
han- njae, jag kände bara att fanns mer potential.
morsis- hon vägrar med brillorna
jag- min klänning är smutsig (amanda, din röda dricka gick inte bort i kemtvätten :( )
han- jag hade bara tänkt att exprimentera lite. tänkte gå upp på taket här och ta lite bilder. det blir coolt.
jag- hahahaha (hellre döden)
det var kul. nu har vi alla fall tackbilder med ram och shit. antar att det är obligatorisk. måste dock öva på att skriva lotta 98978989 gånger. min handstil har inte utvecklats sedan 3an.
hur gör djur?
jag började på gidde för 6 år sedan. (eller 7 kanske? blä orkar inte räkna. shit så många år att jag inte ens orkar räkna!). hursomhelst- det känns lite som igår. jag kommer ihåg när jag gick där och några "gamla elever" kom på besök. man såg ju direkt att de inte hörde hemma på högstadiet. de var så vuxna. de utrstrålade liksom lite skadeglädje. mot oss som fortfarande gick på högstadiet. de kom aldrig själva och de skrattade alltid. man kände sig pytteliten. man undrade om man själv skulle hinna bli sådär gammal ens. och hur man skulle vara då. det var svårt att tänka sig själv som "den-där-som-gått-ut-högstadiet-och-numera-skrattade-åt-dessa-omogna-barn". gymnasiet liksom, det var ju hur stort som helst. där är ju alla jättestarka?
idag kom en gammal kemilärare som jag hade på gidde in och handlade hos mig. han känner fortfarande igen mig och frågade vad jag ville bli. -nej jag ska fortsätta min karriär har jag tänkt, sa jag. hihi eller inte. jag frågade honom om han jobbade kvar på gidde. det visade sig att han bytte bransch för 2 år sedan. han var begravningsentreprenör. inte för att det har något med detta o göra, men just det yrket var ju lite komiskt också.
för första gången någonsin i hela mitt 18-åriga- (snart 19-åriga, herre min ge!) liv kände jag mig som den där "långa-tjejen-som-går-på-gymnasiet-och-röker". och jag har ändå gått ut gymnasiet. det var inte en kul känsla. jag ville gråta där jag satt i kassan på coopan. det är jobbigt att komma ifatt tiden. hur gör man för att hänga med hela tiden så man slipper dessa jobbiga komma ifatt-tillällena jag oftare och oftare får uppleva? hör dessa till vuxenlivet kanske? men jag är väl inte vuxen?
stolthetens känsla
efteråt kände jag en känsla som jag inte kan komma ihåg senast jag kände. jag var fan stolt över mig själv. jag vet inte om jag någonsin varit det förut. inte för något resultat i skolan i alla fall. där har jag endast blivit lättad om jag klarat högsta betyg. knäpp som jag är. men det va en väldig soft känsla. jag hade överträffat mig själv. eftersom jag bara planerat att dela 300.
men det var i förrgår så nu är den känslan borta. undra när den kommer igen.
justja. en rolig grej. när jag delade reklam i ett trapphus såg jag ingen "nejtack till reklam-skylt" så jag kastade vant ner theas tandhälsa-lappen och skulle precis byta våning när jag ser det- en lagomt suddig lapp där det står "reklam och jag bussar hunden på dig!!". jag är livrädd för hundar, för er som inte vet. aldrig förr har jag sprungit så snabbt.
det regnar klöver
men alltså. helt ärligt. den var inte sådär underbaaaaar som alla sagt. men den var ju inte dålig. den innehöll mycket. där har vi det tror jag. för mycket för min del. eller? jag blev lite rastlös i alla fall. 2 timmar och 25 minuters-filmer har iofs aldrig varit något för mig. som sagan om ringen. jag kommer ihåg den första filmen, när jag såg den med bror och mor på bio. dagen efter hade jag ingen aning om vad den handlade om. jag har nog ovanligt dålig koncentrationsförmåga. fast det visste jag ju redan. hur tränar man upp den? kanske befann jag mig inte i rätt sinnesstämning heller, i andra tankebanor. vad vet jag.
idag regnar det. och vet ni? jag är jättelycklig för det. ibland älskar man ju bara regn. man slipper gå ut. man slipper göra något viktigt. det är som att gud ger en en fri dag. som att han säger att det är okej att inte göra något speciellt. jag tog med mig en kopp te och gul kiwi till sängen och tackade babaji för skapandet av duntäcket och var sådär jättesoftistikerad när jag satte på en film som var sådär lagom djup. då plötsligt alexandra ringde. slut på sinnesstämning. hon hade panic för att hon inte hade gjort nåt på 2 timmar. hon förstår sig inte på gåvor från gud. jag måste lära henne. nu är hon i alla fall på väg hit. hon ville göra något radikalt. jag kunde inte stoppa henne. så var denna dag körd. men vad gör man. kanske regnar det imorgon också.
adios!
hola
imorse kirrade jag äntligen tillbaka min cykel. så nu är jag inte cykellös längre. en lorra utan cykel är inte bra. sedan var det jobb igen på coopish. det är rätt soft ändå. jag njuter precis varje sekund av att slippa skolan och att slippa plugga. funderar på att bojkotta tyskakursen. allt för att slippa plugga. men vi får la se. idag bar jag ett kylskåp på vardera vad sedan marathon-loppen i trapporna igår. så kan det gå. skulle typ behöva stretcha. jobbigt.
ikväll ska jag softa med kim, klara och hanna. som på den gamla goda tiden. det ska bli så jäkla nice!
en talande turk
soppa resten av livet
vi tare från början. jag har svårt för att vara nöjd. gräset är grönare på andra sidan. så har jag alltid varit, men det har kommit fram alltmer på senare tid. speciellt alex har blivit arg på mig för detta. "har du någonsin känt dig riktigt nöjd??" hmm- inte vad jag kan komma ihåg. i förrgår pratade jag extra om det här med joumana och jag lovade att skärpa mig.
så igår, det kommer in en lullig man, runt 30 år. han ser rätt blodig ut. som att han har haft blod i hela ansiktet men torkat bort det lite slarvigt. det fanns tydliga spår runt munnen, i näsan und so weiter. fresch. med en cigg i käften frågade han efter tändare. jag guidade honom. han tog första bästa och kom för att betala. face to face blev jag lite rädd då jag ännu tydligare såg blod på t o m hans hörlurar. vad har mannen gjort tänkte jag. jag, som är räddast i hela världen för slagsmål fick bilder i skallen. sedan öppnar han käften. mera blod. 1 tand. 1 hel jävla tand i hela munnen. en framtand också. "schysst att han sparade en åt mig vaaa?" säger mannen och skrattar. jo, han skrattade. jag skrattar inte lika högt. "fan så ont det gör!!!" fortsätter mannen. något förstummad vet jag inte riktigt vad jag ska svara. "jo, det kan jag tänka mig" har jag för mig att jag får fram. "dom ba flöööög! fyfan vad taskigt asså ellerhur?" jag: jo, det va ju lite så snällt... han forsätter att stoltsera med munnen vidöppen. den där ynka tanden. den såg så ensam ut. sedan säger han plötsligt: "men man ska inte klaga. man ska vara nöjd! jag är nöööjd". just de där orden biter sig fast. här står en alkis framför mig, han har 1 tand. men han är nöjd.
aldrig förr har jag varit så nöjd som jag var då han stod framför mig. jag var så jävla nöjd. att jag inte var han. att jag har fler tänder än han har. tack gode gud.
jag har nu fått känna på känslan. nöjdhetens känsla. jag vet att det var någon som ville säga mig något med det dära. jag vet inte vem det var, men denna varelse lyckades. tack. eller nåt.
han: nej, nu ska jag vidare till stockholm. har köpt nya batterier till min mp3 spelare. kan du öppna paketet med tändarna åt mig?
han: tack så jättemycket! fan så röksugen jag är asså. behöver jag mer cigg kasnke? jag har ett helt paket här.
jag: nej, det räcker.
han: jaha, okej, det räcker..... sen har jag whiskey och sprit här också!
jag: det räcker.
han: okej! nej, nu ska jag till stockholm. ha en jättebra dag!!
jag glömmer nog aldrig någonsin den där mannen. jag frågade mamma och pappa om tänderna skulle växa ut på honom. det skulle dom inte. soppa resten av livet då. tur att det finns soppa med pasta.
WHERE IS ROONEY?
holaholahola
jag lever. alla lever. bra gjort. maggermaggisch va soft! vill tillbaka nu på engång faktiskt. typiskt mig, som alex skulle sagt. men det gör inget. det va grymt att slippa vässisfacere och driva med britter. många trodde att det va 90-talets tid där nere, men nope- ingen sådan till synes! tacos och sängen var dock guld värt igår. tänker inte skriva mer om hur det var där nere. ni som var med, ni vet. det är er jag delar minnena med. ni som missade det för nåt annat trist, ni får inte veeeeeta. ha! (eller så orkar jag inte. välj själv.)
där nere skrev jag en lista med allt jag skulle hinna med när jag kom hem. listan blev ganska lång. jag borde börja typ prick nu. om jag ska bli klar innan jul. jag vill hinna fira jul, så lika bra att börja.
nu börjar allt på riktigt. jobb. jobb. jobb. träning. träning. träning. jag har mindre än 1 månad på mig att träna upp mig inför kun cup i ungern. hur ska det gå? kanske ska börja med att bli frisk? inte varit så sjuk som jag var nere i maggan på 10 år. sånt som händer. men nu vill jag bara återfå kondition och motivation. för ungern kommer bli hettttt
nu måste jag dela ut reklam från theas tandhälsa. buä. det suger ju. vi får iaf 15 000 till fussballen. men jag har ingen lust att leka en tattig svensk direktreklamare i grannområdet. kanske mutar jag fars. han har ju aldrig varit omöjlig förr.
njuter förresten masssa av att det är molnigt. tacka vet jag sverige. här kan man räkna med moln. pallar verkligen inte steka 1 sekund till. kan hända att bilder från maggan kommer förresten. får se får se!
