Back
Jag funderar på att börja blogga igen. Tror det är bra för min själv, eller nåt. Jag har ett visst skrivbehov. Men vi får se. Kan inte vara en människa som fortfarande går in på den här bloggen med tanke på att jag utan förvarning slutade abrupt när vi åkte.
Många frågar hur resan var. Den var grym. Många frågar också "vad som var bäst". Det kan jag fan inte svara på. Inte EN sak på hela resan, mer än fyra månader efter att ha besökt sju länder. Jag har knappt fattat att vi har gjort det. Jag har inte kommit ifatt riktigt. Igår när jag cyklade till Alex började jag tänka på resor. Jag tänkte på att jag varit på väldigt många platser nu. Jag kom på mig själv tänka "vart åkte jag sist nu igen, det var väl ganska nyligen?". Det känns som att jag varit hemma i minst två månader. Jag börjar bli orolig för denna sommar. Hur mycket jag än försöker så har jag svårt att se något jätteroligt i denna vardag. Jag vill så gärna vara positiv, gilla läget, älska Västerås eftersom alla min vänner finns här och kunna ta en chillsommar med jobb och gratis boende. Men icke. Jag vaknar och blir lite smådeprimerad vad jag ska göra av dagen, trots att jag varje dag sedan jag kommit hem haft typ späckat schema.
Någon som en har en lösning? Psykolog?
Många frågar hur resan var. Den var grym. Många frågar också "vad som var bäst". Det kan jag fan inte svara på. Inte EN sak på hela resan, mer än fyra månader efter att ha besökt sju länder. Jag har knappt fattat att vi har gjort det. Jag har inte kommit ifatt riktigt. Igår när jag cyklade till Alex började jag tänka på resor. Jag tänkte på att jag varit på väldigt många platser nu. Jag kom på mig själv tänka "vart åkte jag sist nu igen, det var väl ganska nyligen?". Det känns som att jag varit hemma i minst två månader. Jag börjar bli orolig för denna sommar. Hur mycket jag än försöker så har jag svårt att se något jätteroligt i denna vardag. Jag vill så gärna vara positiv, gilla läget, älska Västerås eftersom alla min vänner finns här och kunna ta en chillsommar med jobb och gratis boende. Men icke. Jag vaknar och blir lite smådeprimerad vad jag ska göra av dagen, trots att jag varje dag sedan jag kommit hem haft typ späckat schema.
Någon som en har en lösning? Psykolog?
