glühwein

Hola,

hur mår ni? Jag mår lite upp och ner. Min hjärna fattar inte vad som händer just nu, allt går så snabbt, så den hakar upp sig lite då och då, vilket är drygt. Men jag har kommit fram till att det är sådana här saker som gör att hjärnan växer, att man går framåt. Kvar i kassan på coopan går jag inte framåt. Jag förbereder mig nu inför saker som väntar där ute i livet. För nästa gång är min hjärna förberedd. Det känns bra. Fast mest saknar jag m, p och alla mina broshor...

Idag har jag jobbat 6.30-15 och sedan för första gången varit i Innsbruck. Följde med Günther (ja, han heter så), hans 2 döttrar, hans barnbarn och döttrarnas vänner från München till en julmarknad. Det var mysigt. Mycket fin stad, ser fram emot att utforska den mer senare. Jag fick se det där berömda taket av guld (ni är dåliga om ni inte känner till det) och drack även glühwein för första gången, som glögg, fast.. lite mer varmt vin bara. De åt även en knäpp sak, typ langos, eller ett bröd/wienerbröd och man kunde välja mellan süss und  sur, dvs med sylt&grädde eller SURKÅL. Jag nöjde mig med vinet. Blev lite lagom drunken och drog en soft utgång in Innsbruck på egen hand. Eller inte. Kanske nästa gång.. men kan ni tänka er den där saken med surkål? Sjukt äckligt, spydde lite av lukten och tanken. Huvvvva! Hahaha alltså fick en rolig syn av emma ätandes den där grejen. Vet inte om det är roligast med sylt&grädde- jättejätteonyttigt(!) eller surkål, hahaha... du tyckte också det va kul, ellerhur Emma? HAHA eller alex riktigt GLUFFSA i sig den med surkål. Shit skulle betala många kameler för det alltså. hihi förresten jag har ett problem jag tänkte ta upp mig med dig. Kan göra det i bloggen snart så får fleta tycka till. Nu ska jag skriva några mejl och sedan ska jag sova. Japp, klockan är kvart i 9 och det är lördag, men jag ska snart sova! Jag hoppas ni är ute och roar er på annat håll än in da bed iaf, typ..... gränden? hiho, see ya!

Hallo Freundins

Nu börjar det hända grejer här, jag har en sådan god nyhet till er allesammans! Jag har fått en första vän. Han är från TIBET! Coolers va? Haha, jag hade inte träffat någon därifrån förut, men han var rätt normal ändå, lite rulig, haha. När han från början berättade vad han kom ifrån sa han det lite luddigt.

Jag: Varifrån kommer du?
Tibetansk vän: Tebiiiet
Jag: Was?
Tibetansk vän: Tebiiiiiiet?
Jag: hmm.. okey...
Tibetansk vän: Weiss du nicht was Tebieeeeeet ist?
Jag: nein?
Tibetansk vän: Dalai Lama???
Jag: jahaaaaaa... he he.. he!

Haha, sånt som händer. Jag frågade förresten om han inte fryser här in Österriech. Då berättade han att det är lika kallt här som i Tibet. Eh, visste ni det? Tibet, man tror ju att det är Afrika-värme? Eller är det bara jag...? Sedan lärde jag mig också idag att huggormar inte hugger i vatten. Sedan har jag även lärt mig städa som en jevla städtant! Vad har ni lärt er idag? Jag saknar er! Och imorgon fyller susi år, då ska hon öppna mitt lilla kort. Hoppas inte du tjuvkikat? Då blir jag mucho besviken på dig :):):) Massa massa grattis på dig, du kommer få en underbar dag, det känner jag ända ner i tårna. Grattis till amanda också, som fyller idag!

Gebirne

Då har jag varit i alperna i ett dygn. Jag gör fortfarande kors i taket för att jag klarade av resan, för jag har verkligen ingen aning om hur det gick till. Det började med att på mitt första plan till Wien satt jag brevid en man som var tvungen att betala för 2 säten, guess why! Han köpte även dubbeluppsättning av maten, dyrt att ha hull 2008. Det jobbigaste var att jag höll på att k(p)issa på mig från starten. Trodde inte det skulle vara något problem att snällt be min granne flytta på sig, men denna size 9000 ville jag verkligen bespara flytten. En sådan flytt skulle inneburit många involverade människor och, jaa.. man vill ju inte vara till besvär. Sedan sov han, när han inte åt. Och man vill ju inte väcka en främling, eller be en främling flytta på sina matlådor från 2 brickor! Så jag valde ett varmt och gött säte. 

Idag var min första arbetsdag. Inga gäster var här inatt så jag fick sovmorgon, sedan skulle jag rensa ut ett gammalt skåp. Det var tusen finsaker där och jag var tvungen att göra en egen låt "full fokus lotta, kom igen, kom igen lotta- full fokus". Alex hatar när jag pratar i 3e person, men detta var ett nödläge. Den där taktiken höll riktigt länge. Ja, riktigt länge, men som alltid inte hela vägen. En glühwein-mugg råkade flyga till Schweden. Tur att bara städerskan såg, hon fick sig ett fniss i alla fall. Jag tänkte för en sekund ta med muggen och gömma den i min resväska, ville inte riskera att Frau Ellinger skulle hitta i soppen, men nej jag tog till ett smartare drag.......... skönt att man blev smart!

Nu ska jag plugga, för jag ska fan lära mig det här jävla skitspråket!!

see ya!

Det hela börjar bli på riktigt. Eller nej, inte än. Inte förrän jag vinkat av Vati på Arlanda. Inte förrän jag står där helt ensam och inser att det inte finns någon utväg. Om det ens blir på riktigt då. Kanske när jag har 20 minuter på mig att byta plan i Wien och ska hinna ringa Frau Ellinger på det. Men jag tänker inte bli rädd. Jag vägrar vara den som har hinder framför sig. Det låter ju trist. Längtar efter att längta efter allt som finns här hemma. För det kommer jag att göra, det har jag ett antal personer att tacka för. Love you guys.  

Just nu behöver jag bara det här. Jag är trött på att snitta 11 timmar i sömnväg om nätterna. Trött på att bli besviken om jag bara får 9 timmar (yes, jag erkänner..) Trött på att allt mer sällan se fram emot något. Trött på att dra på mig rödskjortan. Trött på att få ont under fötterna i spåret, i kylan. Trött på att inte ha någon motivation till något. Trött på att inte vara mig själv, för det har jag inte alltid varit på senare tid. Det är då man ska ta tag i själv, tror jag.

Jag drar, men vi ses snart!


Kärlek

Jag kan inte sova. Har fortfarande ett glädje-brus som åker runt i kroppen. Hur tackar man för något sånt här? Jag blir helt blödig. Broes broes broes, kommer aldrig någonsin glömma detta. Och varje gång jag blir rädd i alperna, då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen. Och sniffa på t-shirten.

Ni är bäst. Jag älskar er. Världens bästa jävla vänner.

Lyckliga gatan

FJHHS! Jag missade önskningen idag, 11/11 klockan 11:11. FAN. Den lär ju inneburit tio-dubbla chanserna. Jevla skit. Ett år kvar till nästa gång då. Bäst att sätta alarm redan nu.

Tänk vad lite gemensamma böner kan göra underverk, förresten. Grattis Sushi till klarad uppkörning!! Åh, gott med sushi, förresteeeeeen


Om två veckor pratar jag tyska

Okej, jag har 3 dagar på mig att lära mig tvätta. Ni tror väl på mig? Anyone?

Helt på riktigt, första och enda gången var i åttan då vi fick det i läxa på hemkunskapen. Äh, så svårt  kan det ju inte vara. Jag tror på mig. Nu kör vi. Ring mig om du ska tvätta, jag kan bli din lärjunge.

Idag ber vi allesammans för Sossla, förresten

femton dagar

Denna helg har inneburit jobb, jobb, jobb och kvalitetstid med götets bästa bror och hans girlie. Det var på tiden. När jag träffar dem blir jag dock alltid påmind om att jag inte vet mycket. De vet typ allt. Inte bara viktiga saker om politik och historia, utan ovärda saker också. Jag är sjukt imponerad. Förstår inte hur man tar sig dit. Haha, one day im one of you guys! Eller? Min bror har precis gått ut högskolan och har sedan flera år bytt stad. Vad gör jag om 5 år? Är jag klar med någonting överhuvudtaget? Vart fan bor jag? Haha, Stuck in Berlin, maybe.

I fredags var vi på bio, George Clooneys film- burn after reading, kanske? Den var dålig. Fast det tyckte bara jag. Jag klarar inte av filmer där allt går fel och inget rätt. Blir så irriterad! Tyckte den var allmänt omogen och jobbig, fast jag var den omognaste i sällskapet, så jaa.. omogen kanske var fel ordval. Jaja, se den så jag får veta om jag är den enda som blev skitarg på den. Igår hade antis, carro och jag tacokväll. De drack rödvin. Inte jag. Fan. jag orkar inte pina i mig saker för att jag en dag kanske kommer gilla det. Fast det gjorde jag iofs med oliver hela gymnasiet. Men det är en annan sak, i skolan hade man inget bättre för sig. Och woila, idag tycker jag nästan om det. Alltså kanske jag borde? Tveksamt. Måste nog supa mig full först, sedan dricka massa massa rödvin. Då kanske jag gillar det på riktigt när jag gjort så några gånger? SJUKT smart jag är!! Ska nog ta patent på denna idé.

Nu ska jag översätta en tysktextjävel till svenska. Har verkligen förstått hur sjukt svår svenskan är under denna kurs. Helt ologisk. Jag hatar verkligen ologiska saker.

KANINCHEN


99 barre

Morfar fyller 80 idag. Igår fyllde Klurris 19. 99 år har de levt tillsammans. Eller nej, inte tillsammans.. haha, men sammanlagt. Stort ju! Grattis till er båda. Eller? "Grattis du överlevde ytterligare ett år?". Men om man inte vill bli äldre då, inte vill man höra grattis då? Äh. Acceptera Lotta. 

 Jag kom på mig själv idag tänkandes i lite onormala banor. Jag var hos familjeläkaren. Jag kom på mig själv gilla vara där medan jag hade önsketänkande om att jag var mer sjuk. Nu är jag inte ens lite sjuk. Det har jag aldrig varit. Eller kanske när jag hade kikhosta då jag var typ 5 bast. Men jag ville verkligen ha något jättestort fel så att han fick sitta där och riktigt klura ut något bra botemedel. Och tycka synd om mig. Alltid när jag kommit dit har det varit småskavanker. De är ju jättetrist. Vill slå på stort någon gång. Dock får det inte inkludera att jag inte kan vara ute bland folk, vara opigg, inte kunna träna eller... något annat negativt. Det kan bli svårt. Men jag får klura ut något! Jag ber om ursäkt till alla som blir arga nu, som varit där nere i det sjuka träsket och inte velat något hellre än att bli pigg som en mört igen. Men jag berättar bara om mina sjuka (he he) tankar. Det är något som inte stämmer. Förresten, borde inte doktorer bli sjuka lättare, som träffar så många sjuka patienter? Hur gör de för att inte smittas? Eller är jag jättedum som vanligt nu?

Mål som mål

Jag är nog bäst i världen på att utföra saker i teorin. När det sedan kommer till praktiken är jag lika vilsen som jag var i "rören" på donken, hälla, när jag var liten. Fast då fick man gråta. Jag har ingen aning om jag vad gett mig in på. Men det kittlar spännings-nerven. Jag har sett fram emot den här känslan. Den behövs för vissa, som mig. Men det är inte så lätt att bara hoppa. Man måste förbereda fallet och öva in tekniken. Man har ingen aning om den kommer hålla eller inte. Det visar sig. Som alltid. Den som lever får se.

Något att klura på en måndag

Hade min andra tyskalektion på den nya kursen idag. Jag var först. Skrämmande. Får alltid "något-som-inte-stämmer-känslan". Sedan kom i alla fall läraren. Han som jag var rädd för. Fortfarande ingen annan till synes. Vi fick ha lektion själva. Lektionen ska vara i 90 minuter. Jag vågade inte kolla på klockan, lite oförskämt kändes det som. Men efter ett tag sa min känsla att vi varit där rätt länge. Men "han borde väl säga till", tänkte jag. När vi sedan rundade av visade klockan att vi varit där i 135 minuter. Frågan är nu: Visste han det? Blev han lika förvånad som jag? Han kollade inte heller på klockan, vad jag såg.
 


RSS 2.0