uppdatering i livets onda cirkel
sista matchen för säsongen idag. inte speciellt rolig sista match.. räknade ner hela tiden. är det så det ska va?
hoppas på en förändring nästa säsong. men vi får la se. justnu är jag trött på det mesta och har svårt att se hur allt skulle kunna lösa sig. jag jobbar och pluggar och vill helst hinna leva (iaf lite halvt) så jag vet inte hur mycket tid jag kan lägga på fotbollen. jag hatar att inte satsa allt. finns nog inget värre. om jag känner mig själv rätt så kommer det bli en jävligt rolig säsong som kommer leda till att jag byter/ger bort en hel del jobbtider. det roliga går ju före....
så glad att detta snart är över bara. det har varit ett helvete. det är inte riktigt slut än. men snart så. jag har lärt känna en ny sida av mig själv faktiskt. och även märkt vilka som hjälper till, stöttar och tar tag i saker när det behövs- och vilka som viker undan. det har varit intressant.
om det är nåt jag lever för nu så är det att jag om 12 fucking dagar fyller 18 BAST! det blir svårslaget. jag hoppas på plutan på fredagen, även om det ser mycket mörkt ut. annars får slisky duga. ut skas det iaf, som jag har väntat! på lördagen blir det iaf en mycket trevlig middag jag ser fram emot och på söndagen intar kära dala- och arbogasläkten västerås och hemdalsvägen!
justja, om en vecka drar jag till dublin också, med mutti. det blir säkert också nice. haha det hade jag fan glömt bort.. mycket som händer nu som sagt...
svenska akademien 20 oktober på pluto. skulle kunna döda för att infinna mig där. men how? 84 gräns.. ha ha good luck lorra och ällie. men nej, vi ger inte upp. vi är inte sånna. vi är så mycket bättre. och det är väl därför jag gillar dig i guess!
fick nyss en glädjande nyhet- på onsdag när jag jobbar 17-22 är det personalmöte 17.00-18.30. haha, möten är alltid intressanta och det innebär att jag slipper jobba i kassan mindre:) hoppas de bjuder på mackor förresten.
tack för mig!
jo, jag diggar dig du sköna människa, jo det gör jag.
helt jävla fast. jag hamnade (okejdå. det var ingen slump) på en blogg och.. ja vafan hände sen? plötsligt var jag fast. jag diggar dig du sköna människa som framkallar denna känsla inom mig. rätt rejält. lite för mycket kanske. jag funderar på om jag ska försöka göra mig av med denna ovana medan jag inte är totalt jävla fast, eller om jag ska skita i allt vad dåliga ovanor heter och fortsätta charmas av dina härliga bokstäver. eller vafan, det är inget att fundera på. det där steget "helt jävla fast" är redan paserat. slipper jag tänka på det där beslutet då. skönt.
veckan bestod av pluggmarathon och.. inte så mycket mer. eller i varje fall ett försök. jag har kommit fram till vad lite beröm kan göra. igår köttade jag filosofi i närmare bestämt 7 timmar. det sjuka är att jag var jävligt effektiv. jag bestämde mig för att filosofi var det tråkigaste och mest världelösa ämne vi har. 7 timmars sömn senare mejlade jag över mitt arbete till kanske världens grymmaste harry. ytterligare 7 timmar senare (är jag snurrig eller har jag skrivit 7 timmar typ 7 gånger nu?) fick jag tillbaka det från harry. han är rätt snabb på att rätta. typ snabbast i världen. jag fick massa beröm och han ansåg att jag var bra på att analysera och borde sikta på MVG. inom loppet av ungefär 30 sekunder (jag var tvungen o läsa om det några gånger, trodde inte mina ögon) ändrade jag mig plötsligt angående min inställning till filosofi. haha well.... det gick rätt snabbt va? bra jobbat lorra. (eller harry..).. (..eller mutti som hjälpte mig i cirka 5 timmar igår kväll)
pusspådet
dom har gjort drömmar till aska och sot
filosofihelevete! jag orkar inte. "susar det i träden, även när ingen hör?" inte alls mitt ämne. tillhör kategorin världslöst vetande. men nåt måste ju göra det också. precis som att nån måste vara fulast. tur att harry livar upp lektionerna.
det blir mer o mer tydligt för var dag som går i mitt liv. jag har väldigt svårt för vissa människor. sjukt svårt att acceptera vissa beteenden. speciellt de som inte krigar och ger upp, lämnar över ansvaret på andra för att de är för fega själva. att se ett sådant beteende gör en själv starkare tror jag. eller åtminstone nåt att kämpa för. kämpa för att aldrig bli så. men det är inte bara sådana personer, finns tusen andra beteenden som jag verkligen hatar. de som skriker och blir arga för ingenting. de som ljuger och är själviska. skulle aldrig aldrig kunna ha en person med något av de här beteenden i sig som något mer än en ytlig vän. thank god att konkurrensen är hårdare än så..
tjuerå
intet nytt på västfronten
snicksnack.
det var allt för mig en tråkig på-väg-till-höst-dag i september.
jävligt värdelös månad om jag får säga det själv.
lagomt långsam tristess
tid är något som är aktuellt i varenda människas liv. ofta klagar vi på att vi har för lite tid, att vi inte hinner med allt vi skulle behöva eller vilja göra. men det finns ju även människor som har det motsatta problemet- alldeles för mycket problem. tänk på t ex pensionärer, framförallt (kanske?) de som bor på hem. min mormor (hon bor inte på hem) pratar om att hon har tufft schema dagarna i ända och jag tror på hennes ord. men om mamma håller på att bestämma när vi t ex ska komma hem till dem nästa gång har det ett antal gånger hänt att hon sagt "nej på lördag har jag bridge". mamma frågar tillbaka "men det är väl inte hela dagen?" mormor svarar glatt "nej det är bara 11-1". sådär fungerar det i deras vardag. det är nåt som skiljer oss från dem riktigt skarpt. jag talar för mig själv, även om jag vet att jag är långt i från ensam när jag säger att jag pressar ihop allt så mycket det bara går. som jag berättade om min helg i förrförra inlägget. men vad har man helst då, för lite eller för mycket tid? om varje dygn var 48 timmar istället för 24, skulle vi hinna med mer? de flesta är effektivare när de har begränsat med tid. so don´t think so. plus att dessa lååånga måndagar skulle bli ÄNNU längre. haha hell no till ett 48-timmars långt dygn! finns det då någon som har lagom med tid? och vafan är LAGOM? jag börjar störa mig rätt rejält på det ordet. riktigt mesigt och framförallt; svenskt. ibland skämms jag rätt hårt för att vara svensk. vi är så trista och gråa. okej, förlåt; "överlag" är svenskar trista och gråa. min tröja jag har på mig just nu är faktsikt grå. och lite trist.
så ta tag i dig själv,
sluta snacka,
sluta hacka,
så säg efter mig,
börja dansa,
börja dansa,
sluta hacka,
sluta lacka,
dansa tills du dör
dansa tills du dör
dör dör dör
TJUEEE
jag vet att du hör och ser
jag känner mig blåst. det är inte många av mina närmsta vänner som äger en blogg, så det var till en stor lycka när suzzi skaffade sig en. jag bestämde mig genast för att leka smartskaft och la på engång in hennes blogg under mina favoriter, under rubriken bloggar. fick en typ av välbefinnande igen. ni vet som bara jag kan få. eller juste, det vet ni ju inte. jaja- jag har gått in på "sannas blogg" under mina välsorterade favoriter ett x antal gånger. varje gång har dock lett till en besvikelse.. och det visade sig att denna besvikelsebubbla skulle växa allt mer.. i början gick jag in rätt ofta, men eftersom hon ALDRIG hade uppdaterat sluta jag i princip gå in där. mitt välbefinnande gick över till en rena-rama-rolf-besvikelse (fan vad jag saknar rena rama rolf!!! finns den att hyra?) egentligen hade jag inte förväntat mig särskilt mycket av min vän sossla, hon blev faktiskt övertalad om att skaffa blogg.. men ändå fanns tanken "värt att ha en blogg med ett inlägg"
okey, nu har ni alla som läst detta lärt känna en av mina brister. jag kan inte sammanfatta händelser i skrift. that´s a big problem. jag lider fan. jag skriver för mycket. men det är kul. och det är ju min blogg. så jag tar tillbaka problemet. problem existerar inte i min blogg. nåväl- till ämnet.. under ett samtal med alex idag pratade hon sådär i förbifarten att sossla (kärt barn har många namn) minnsan är en riktigt bra uppdaterade. jag kände mig blåst. jag behövde inte ens fundera. det är jag rätt stolt över faktiskt. jag insåg på engång mitt misstag. FUCK! vilken jävla dundertabbe, jag hade sparat adressen till hennes första inlägg under favoriten, därav syntes inte de uppdaterade.. så när jag nu insåg mitt misstag väntade cirkus 20 inlägg. bravo lorra! det får du nog dagens för faktiskt.
jag vägrar kolla på desperate housewifes. jag vägrar fastna i det träsket. jag är stark. någon mer som vill joina vågra-vägra-desperate-housewifes-klubben? orka vara som alla andra. tacka vet jag bonde söker fru.
Speciellt tillgänat alex: du vet det gäller att ha struktur på sin vardag. som jag har. jag vet att jag är lite av en förebild för dig. här följer min lista över viktiga saker att göra.
- Ta reda på om rena rama rolf finns på video
- Kolla på sällskapsresan
- Läsa lite bög-psykologi
- Hålla mitt löfte om att busa med emma på fredag.
- Ändra min länk till sosslas blogg
- Träna på att sluta skratta åt folk som ramlar
det var nog allt
TJARÅ
hektiskt
nu är det söndag och tröttheten börjar komma ifatt, även fast jag sov 10,5 timmar inatt. jag får mer och mer pensionärs drag, fick lite smått panik när jag insåg hur länge jag sovit och därmed missat viktig tid. värre är nog att jag har så mycket o göra att jag inte vet var jag ska börja. det där är fan ett stort problem i mitt liv, man kommer till en punkt då man bara släpper allting. sitter här och skriver skit istället. men jag ska fan skärpa mig. snart.
marre idag på apalby mot dingtuna. för ovanlighetens skull är jag nästan lite taggad. min form är dock inte den bästa. träningsvärken gör det hela inte bättre precis. men jag är glad att min sossla ska vara med, för engångsskull. ni vet när man känner en person som verkligen är jätteduktig på nåt, men inte ger hundra? hur arg man kan bli på den personen när man vet att den skulle kunna rocka alla och lite till? själv försöker man ge hundra, men vet att man inte skulle ha en jävla chans om den andra personen i fråga gav lika mycket. en sådan person är sossla. jag hoppas du läser det här. idag jävlar, okej?
krig
hjalle- dags att pallra sig hem från sovjet nu
MEN självklart fick jag inte njuta länge utav den sköna känslan, det dröjde nämligen inte länge förrän min kära vän lina grankott riktigt nöjt berättade för mig om texmexen jag missat, hallelujah....
något som däremot gjorde min dag var mitt snack med hjalle på msn, hon har varit i turklandet i 2 veckor snart. har verkligen känts som sju världskrig. minst. men snart är du här igen= wunderbar!
det var nog meningen att jag skulle få sluta tidigare från matten förresten. när jag går ut från klassrummet ser jag en blind och en oblind person konversera med varandra. precis när jag går förbi dem utbrister den oblinde "vi ses imorn då, eller kanske på MSN ikväll!" den blinde (hade vit käpp och hela köret) svarar glatt "ja, det gör vi!"
haha det lät riktigt kul, dels "vi syns imorn" men framförallt "eller på msn". hur kan en blind sitta framför msn? kim kom med den briljanta idén att han kanske kör endast voice-konversationer, men det kan ju inte stämma? hur ska han kunna se vilka som är online? hur ska han kunna se vem som skriver till honom? haha det där förblir en gåta.. jag hade lust att gå fram och fråga hur han betedde sig. men det kanske hade varit att gå över gränsen? he he
helgen blir lugn. massa jobb och lite fotboll och lite plugg. nuförtiden hänger de flesta på krogen och då finns inte många andra alternativ för oss småglin.. om man vill ta sig in på lagligt sätt, vill säga. blä. det suger ju. men om 1 månad är jag fan mest pepp av alla. sedeså.
gute nacht
mango&mineralvatten
men innan redovisningen, när denna jobbiga måndag började bestiga sin allra jobbigaste topp kom en ljuspunkt.
liksom sådär helt oväntat. det gjorde min dag och kväll och lite till. vi fick reda på att lektionerna dagen efter skulle brytas vid 12. med enkel matematik räknade klassens geni (jag) ut att vi börjar tio och vår lunch börjar 11.10. det = en lektion imorgon. wöööow som att mitt inre föddes på nytt. det är sådana där ljuspunkter jag lever för. aaaooh kärlek till rektorn som bestämde det där! (eller babaji, om det var du som såg hur svag jag var den sekunden och ordnade detta för mig. gulligt värre). det där gjorde att jag lättare kunde ta mig igenom stängningen på coopan.
det där var igår. nu sitter jag här med mango&mineralvatten efter min enda lektion och myser järnet. finns det något bättre än ledighet? om man skulle gå runt hemma o vara ledig hela dagarna skulle ju själva charmen med denna softistikerade stund försvinna. men nu är den guld värd. ska dock försöka utnyttja den till max med plugg och träning.
förra helgen åkte jag, johanna, kim och sarah till mitt älskade götet och lika underbar stämning som alltid(om inte bättre) var det där! vi shoppade loss allt vad vi kunde och va på håkan hellström på liseberg. det var coolt. 17 000 pers (varav 16 900 bakom oss). men jag var besviken. när han kom ut på scenen var det inte: wööööööööööow! det va "shit, han har verkligen blivit pappa". det var en mognare variant av den håkan jag är van vid som mötte publikhavet. charmen med hh är att han förmedlar känslor på ett jävla speciellt sätt. jag tror att de som inte gillar håkan inte har samma behov av att uppleva de där känslorna. jag var i större behov för ett par år sedan, kanske är det därför han fortfarande etsar sig kvar hos mig. han är grym, så är det. men jag saknar gamla håkan.
idag väntar ett möte med viks ordförande om hur det blir nästa säsong. jag känner mig jävligt kluven. det känns fan inte bra. kommer aldrig bli som förut. men jag är inte redo att ge upp än.
