jag börjar idag
obeskrivligt underbart jävla soft att sova och träna idag. en känsla som det var länge sen jag kände börjar krympa fram. och jag vill inget hellre än att få den där gnistan tillbaka. idag börjar jag göra rätt för mig. igen.
snart tänkte jag börja städa. och jag har inte ens ångest. sedan ska jag göra otroligt bra saker och inte alls fastna och slösa min dyrbara tid framför något dåligt. jag ska vara hurtig och gå hem till värdinnan ikväll. (hanna jansson fyller 19 fucking bast och det ska firas!) idag börjar jag leva som mahatma gandhi. min förebild. snart kommer 23 februari vara här och då väntar jamaica. sedan kommer det säga sjopp sjopp och den (kanske) bästa dagen i mitt liv är här- 5 juni. jag ska fixa allt knas innan dessa datum. i alla fall 5 jun. jag kommer klara det också. jag bara vet det. ha ha ha ha. det går att skratta. men det går att kriga också!!!
äh. jag kan ju i alla fall försöka. onödigt att överdriva.............. :)
jag kan inte släppa en sjuk grej som hände igår, det var, en till en början helt vanlig fredag på jobbet. lite innan stängning kommer en man in och köper en coop cola. jag skannar in den och ska precis till att säga 7 kr när jag blir avbruten. mannen ser lite väl röd ut i ögonen och konstig ut. det är dock inget jag reagerar på då mycket konstigt folk handlar varje dag. nu till avbrutandet: samtidigt som han räcker fram en tjuga skriker han för fulla muggar något i stil med "IMORGON ÄR JAG DÖD -MEN DET ÄR VÄL INTE EN FÖRSÄLJARE NÅT EMOT". det enda jag förstod då var att han skulle dö imorgon. resten av orden var så konstigt sammansatta och jag blev så chockad att jag inte fattade vad han ville få fram. men jag, som den lilla vekling jag är blir ju livrädd. det hinner gå tusen tankar genom mitt huvud om jag ska svara eller strunta i honom elller ringa på någon samtidigt som jag undrar vad han ska hitta på härnäst. han verkar ju, minst sagt, vara kapabel till att göra vad som helst. han ropar samma fras 3 gånger till, lika högt och har väl cirka 10 personers ögon på sig. jag försöker att inte titta på honom medan han dröjer kvar nere vid bandet, utan låtsas vara upptagen med nåt jag inte minns. haha. jag fick senare höra av kassörskan mittemot att det han sa var att han skulle dö imorn och menade "men de bryr sig väl ingen försäljare om". haha hade jag förstått det då hade jag nog varit ärligt o svarat "nej faktiskt inte:)". en liten annorlunda händelse i en annars alltför händelsefattig kassörskas miljö.
det var dock inte slut på knäppa människor. sista man kommer in typ 1 min i 10. de flesta som kommer in då brukar ta sin cola eller sina chips, betala och sticka snabbt- med respekt för oss som jobbar och vill hem (vi ska hinna räkna kassor och får bara lön till 15 över). men denna man var ganska unik. på ett dåligt sätt. nej, han hade inte bråttom. han var så lugn så. 4 över när han fortfarande såsade bland såserna gick micke fram till honom och sa ödmjukt "ursäkta, vi stänger nu". då fick han sig en blåsning. det var alltså inte någon idé att stressa på denna man, som ville handla i lung och ro. KLOCKAN 5 ÖVER 10 EN FREDAG?! nåväl. när han kom till kassan log jag mitt allra bredaste och fejkade leeende medan jag gjorde mitt bästa med att hälsa "HEJHEJ!!!!!". haha ni som känner mig, ni vet. jag kan. haha det var kul. jag fick dock inte ett hej tillbaka. mer ett nöff? eller en grymtning. sådana där människor brukar jag se som en utmaning. om jag lyckas få dem att lätta på smilbanden har jag lyckats. denna man visade sig vara omöjlig. jag gav upp. han hann betala och ta priset i seghet innan det var dags för oss att (äntligen) räkna sista kassan. när vi sedan fick gå hem och säga tack och godnatt till vakten berättade han att mannen hade stannat på mattan innanför utgången. han vägrade gå hem. han var vrång för att han fick ju inte handla i lugn och ro. stackars stackars dig. det är ju inte mer än rätt.
