mango&mineralvatten
måndagar är sjukt jobbiga. igår var det måndag. måndagar är jobbare än sjuukt jobbiga när man slutar skolan 16 och ska börja jobba 17. det kan t o m vara en ännu ännu jobbigare måndag, om man har redovisning sista lektionen. man kan alltså inte smita hem och hinna dra en lur innan jobbet. en sådan måndag var det igår.
men innan redovisningen, när denna jobbiga måndag började bestiga sin allra jobbigaste topp kom en ljuspunkt.
liksom sådär helt oväntat. det gjorde min dag och kväll och lite till. vi fick reda på att lektionerna dagen efter skulle brytas vid 12. med enkel matematik räknade klassens geni (jag) ut att vi börjar tio och vår lunch börjar 11.10. det = en lektion imorgon. wöööow som att mitt inre föddes på nytt. det är sådana där ljuspunkter jag lever för. aaaooh kärlek till rektorn som bestämde det där! (eller babaji, om det var du som såg hur svag jag var den sekunden och ordnade detta för mig. gulligt värre). det där gjorde att jag lättare kunde ta mig igenom stängningen på coopan.
det där var igår. nu sitter jag här med mango&mineralvatten efter min enda lektion och myser järnet. finns det något bättre än ledighet? om man skulle gå runt hemma o vara ledig hela dagarna skulle ju själva charmen med denna softistikerade stund försvinna. men nu är den guld värd. ska dock försöka utnyttja den till max med plugg och träning.
förra helgen åkte jag, johanna, kim och sarah till mitt älskade götet och lika underbar stämning som alltid(om inte bättre) var det där! vi shoppade loss allt vad vi kunde och va på håkan hellström på liseberg. det var coolt. 17 000 pers (varav 16 900 bakom oss). men jag var besviken. när han kom ut på scenen var det inte: wööööööööööow! det va "shit, han har verkligen blivit pappa". det var en mognare variant av den håkan jag är van vid som mötte publikhavet. charmen med hh är att han förmedlar känslor på ett jävla speciellt sätt. jag tror att de som inte gillar håkan inte har samma behov av att uppleva de där känslorna. jag var i större behov för ett par år sedan, kanske är det därför han fortfarande etsar sig kvar hos mig. han är grym, så är det. men jag saknar gamla håkan.
idag väntar ett möte med viks ordförande om hur det blir nästa säsong. jag känner mig jävligt kluven. det känns fan inte bra. kommer aldrig bli som förut. men jag är inte redo att ge upp än.
men innan redovisningen, när denna jobbiga måndag började bestiga sin allra jobbigaste topp kom en ljuspunkt.
liksom sådär helt oväntat. det gjorde min dag och kväll och lite till. vi fick reda på att lektionerna dagen efter skulle brytas vid 12. med enkel matematik räknade klassens geni (jag) ut att vi börjar tio och vår lunch börjar 11.10. det = en lektion imorgon. wöööow som att mitt inre föddes på nytt. det är sådana där ljuspunkter jag lever för. aaaooh kärlek till rektorn som bestämde det där! (eller babaji, om det var du som såg hur svag jag var den sekunden och ordnade detta för mig. gulligt värre). det där gjorde att jag lättare kunde ta mig igenom stängningen på coopan.
det där var igår. nu sitter jag här med mango&mineralvatten efter min enda lektion och myser järnet. finns det något bättre än ledighet? om man skulle gå runt hemma o vara ledig hela dagarna skulle ju själva charmen med denna softistikerade stund försvinna. men nu är den guld värd. ska dock försöka utnyttja den till max med plugg och träning.
förra helgen åkte jag, johanna, kim och sarah till mitt älskade götet och lika underbar stämning som alltid(om inte bättre) var det där! vi shoppade loss allt vad vi kunde och va på håkan hellström på liseberg. det var coolt. 17 000 pers (varav 16 900 bakom oss). men jag var besviken. när han kom ut på scenen var det inte: wööööööööööow! det va "shit, han har verkligen blivit pappa". det var en mognare variant av den håkan jag är van vid som mötte publikhavet. charmen med hh är att han förmedlar känslor på ett jävla speciellt sätt. jag tror att de som inte gillar håkan inte har samma behov av att uppleva de där känslorna. jag var i större behov för ett par år sedan, kanske är det därför han fortfarande etsar sig kvar hos mig. han är grym, så är det. men jag saknar gamla håkan.
idag väntar ett möte med viks ordförande om hur det blir nästa säsong. jag känner mig jävligt kluven. det känns fan inte bra. kommer aldrig bli som förut. men jag är inte redo att ge upp än.
Kommentarer
Trackback
