litelottasandahl

jäklarnas. snö, helt sjukt. jag var inte beredd ju. men jag tror jag gillarrt lite. som igår när jag gick från hemdals till min lya, min mörkrädda sida skulle sprungit ifrån min kropp för att komma hem hem hem så fort som möjligt på mindre än 1 sek. allt för att fly från mörket. men igår, det va ju faktiskt ljust- thanks to the snowman! hallelujah lovely lovely snowman! tja... så säger jag nu. antagligen säger jag något annat om 1 timme när jag ska trampa till jobbet. cykla är ju inte lika kul med massa snö. men med lite positivitet så löser sig allt. ingenting är omöjligt, som självaste gunde svan skulle sagt. och som jag fått höra sedan den dagen jag såg ljuset för första gången (undra om jag har dåliga minnen från muttis inre, där det är mörkt? eftersom jag är mörkrädd?) av käre far.. borde börja eftersträva det mer, kanske skulle bli en stronger man då. kanske inte. kom och tänka på nu när mamma för första gången berättade varför gunde svan faktiskt var känd. "jomen han var ju jätteduktig på skidåkning, en sån där som var galen och tränade i alla väder no mather what, allt för slå konkurrenterna". jag blev inte så lite förvånad. "jag trodde han var känd för att han ledde fångarna på fortet?" haha jag gör mitt bästa. skärper mig succesivt varje dag. någon dag ska jag tamme tusan ta tag i sverigekartan. jag är bara inte mogen än.