Hajtand

Läste precis igenom lite gamla inlägg och började återigen sakna skrivandet lite. Om jag hade en fin blogg som jag gillade skulle jag skriva varje dag. Nu tar det emot, att skriva på ett fult klotterplank liksom. Men det intresserar mig inte för fem öre att ta reda på hur man fixar en "header" osv. Jag har väl gjort något tappert försök ett fåtal gånger, men lagt ned ganska snabbt. Så nu funderar jag på vad som är viktigast. Skjuter upp det lite till, som alltid.

I fredags hade vi personalfest. Coopianer vet hur man festar. Det var askul faktiskt. Började med två-rätters på Varda. Vi hade övervåningen för oss själva och hade allmänt trevligt. Jag åt hälleflundra. Lite otippat, men ångrar inte mitt val. Sedan begav vi oss till Strike för lite bowling. Fortfarande besviken på mig själv. Haha, inte en enda strike. Blir så ledsen!! Tävlingsmänniska som man är. Tyvärr. Jag undrar lite hur det känns att "bowla och ha kul" haha, utan att tänka på resultatet. Lär nog aldrig få reda på det. Efter ett snabbt besök på Å gick vi senare till BMB och dansade som aldrig förr. Nästan alla följde med och stämningen var på topp.

I söndags började jag 8.40, mindre roligt. Dock skulle jag bara jobba till 13, så i vetskap om att snart få åka hem och däcka i sängen igen tog jag mig till Coopan. När passet var avklarade väntade ett sms från min gamla fotbollstränare. "Hej kämpen, vi behöver dig ikväll. Kan du??" Jag var säker på att hela var ett missförstånd, tills jag såg att även Sushi skickat sms "har Micke smsat dig?". Haha det var på riktigt. Jag och Sanna spelade vår första fotbollsmatch på flera år. Igår kunde jag inte gå. Idag är det ännu värre. Tog mig ändå till gymmade och körde i drygt en timme. Rätt stolt. Men smärta och åter smärta. I magen, i benen, vaderna, ljumskarna.. t o m armarna! Hur otränade på en skala var vi innan?

Kanske kanske kanske tar upp fotbollen, lite på skoj sådär, igen. Får se.

Back

Jag funderar på att börja blogga igen. Tror det är bra för min själv, eller nåt. Jag har ett visst skrivbehov. Men vi får se. Kan inte vara en människa som fortfarande går in på den här bloggen med tanke på att jag utan förvarning slutade abrupt när vi åkte.

Många frågar hur resan var. Den var grym. Många frågar också "vad som var bäst". Det kan jag fan inte svara på. Inte EN sak på hela resan, mer än fyra månader efter att ha besökt sju länder. Jag har knappt fattat att vi har gjort det. Jag har inte kommit ifatt riktigt. Igår när jag cyklade till Alex började jag tänka på resor. Jag tänkte på att jag varit på väldigt många platser nu. Jag kom på mig själv tänka "vart åkte jag sist nu igen, det var väl ganska nyligen?". Det känns som att jag varit hemma i minst två månader. Jag börjar bli orolig för denna sommar. Hur mycket jag än försöker så har jag svårt att se något jätteroligt i denna vardag. Jag vill så gärna vara positiv, gilla läget, älska Västerås eftersom alla min vänner finns här och kunna ta en chillsommar med jobb och gratis boende. Men icke. Jag vaknar och blir lite smådeprimerad vad jag ska göra av dagen, trots att jag varje dag sedan jag kommit hem haft typ späckat schema.

Någon som en har en lösning? Psykolog?

Hejdå mina vänner

Packat klart!

Trodde verkligen att jag köpt en stor väska, aber nein. Många har sagt att man bruka åka med halvfull väska. Visst, tänkte jag, snålar lite på kläder osv. Skar verkligen ner så mycket att jag nästan började gråta. Ska jag leva på detta i fyra månader? Värst av allt: väskan blev FULL. Ändå. Helt ärligt jag ställer nu en öppen fråga, vad gör jag för fel?

Nu skiter jag i detta och åker i en full väska. Endast 12 kg. Det är ett personligt rekord i sig.

HEJDÅ MINA VÄNNER!
Saknar er redan. Ni är bäst vet ni. Snart ses vi! Då ska vi ha kul. Skratta åt bilder på mig, Klara och Alex när vi är fula och bär en väska på varje kroppsdel. Skratta åt när Klara halkade på glaciären i Nya Zeeland, när Alex ramlade ner från sängen på hostlet, när jag fick min första tyska vän. Hehe. Längtar somfan.

Nu ska jag ut på en grym resa.




Vi har fortfarande ingen blogg. Panik.

Sitter här och lyssnar på en låt jag hörde för första gången igår. Lite sorglig. Ganska fin. Har varit och färgat ögonfransarna. Sved rätt rejält. Nu är dom fina i alla fall. Borde verkligen packa. Borde verkligen ta bort massa onödiga kläder jag har med. Kan inte. Hatar att packa. Finns inget jag är sämre på. Jag orkar inte!

Senare ska vi, trion, träffa Joanna, Susanna, Lina, Emma och Kim på stan. Ett allra sista farväl. Vi drar verkligen ut på denna process. Det är ju bara fyra månader! Jag har separationsångest från allt. Jämt. Tänk om det är sista gången? Önskar jag vore lite mer soft som människa, ibland.

Igår hade vi julfika hos Kim. Det var fint. Lussebullar, pepparkakor, julmust och glögg. Tände alla fyra ljus, självklart i rätt ordning. Gick igenom hela julen på en kväll. Lite mer frid i själen. Sen kollade vi på sista avsnittet av OC. Jag fattade ingenting. Marissa var död? Haha, vet inte när jag slutade kolla på OC? Trodde jag hade sett allt. Typiskt mig.

Ikväll ska jag ut på äventyr med mor&far, vet inte vart de har tänkt röva bort mig? Hur kan mama veta tiden så exakt? Kvart i fem till halv åtta.

Det är nåt som fattas.

Vi är inte sånna som i slutet får varann

Äntligen lite action här i bloggen! För er som inte sett det personliga angreppet mot mig, se "ich glide nach götet ho bye". Måste vara hästen? Trodde verkligen vi var vänner då du signerat mitt födelsedagskort! Måste gå till botten med detta. Blev riktigt upprörd efter att personen i fråga kallat mig elak. Shit, jag är ju självutnämnd till världens snällaste. Blundar när det kommer något läskigt på film och älskar mina vänner. Säger ju allt. 
 
Farvälen avlöser varandra. På fredag åker vi!!!! Ikväll inflytt- kombinerat adiosfest hos fimpen. Vi ska fixa en reseblogg inom kort. Kanske ikväll. Håll ut.


Alphabet town

Vår maskeradbal i fredags var grym. Underbart att ha så många godingar samlade. Lite sorgligt också. Kommer sakna er! Igår träffade jag Bella, Malin och Amanda. Vi åt tacos, spelade Buzz och kollade på Paranormal Activity, typ? Den var skum. Men det var en mysig kväll! Länge leve Memento.

Idag har jag varit hos mormor&morfar och sagt adios. Imorgon åker jag en sväng till Norrköping, av alla ställen. Sen är fredagen typ här. Resterande delen av veckan kommer nog gå åt till packsvett och farväl-fikor.



Dryg natt

Kollade på Twilight med Kim. Somnade halv tre. Vaknade sex. Hungrig somfan. Ger upp klockan sju, äter frulle med mutti. Somnar om. Vaknar av alarm klockan nio. Dags att ringa optikern. Smart som jag är har jag glömt beställa linser. Ber med allt jag någonsin ägt och havat att de hinner komma innan nästa fredag. Annars är jag en överkörd råtta, som stannar hemma. Somnar sedan om. Vaknar elva. Hungrig igen. Vafan?

Nu är jag asdöd. Borde åka ner på stan. Glömde alla mina värdesaker hos Kim, orkar inte cykla dit i kylan först. Varför skjutsade jag inte pappa till jobbet så jag kunde ha bil? Ångrar djupt. Träning ikväll. På Rockis. Ingen bil. KALLT.

Borde sova lite till och vakna upp till den sanna optimist, jag egentligen är.


Zürruck

Hittade en roligt jobb jag fick lust att söka!! På Cypern. Det jag egentligen blir sugen på är boendet. Och utmaningen. Mest boendet. Även fast jag bodde med lite retards till människor (lärdom: tyskar är knäppa osv) i alperna saknar jag verkligen att bo sådär. Som en stor familj, fast ändå inte. Så mycket gemensamt för stunden, fast egentligen ingenting. Så olika bakgrunder, så ihoppusslade. Så börja-om-från-noll. Har du en gång upplevt det vill du åt det igen.

Fast nu ska jag ju först till Australien. Nästa vecka, närmare bestämt. Idag kom jag hem från Götet, det var mycket bra, wie immer! Fick inspiration till att skaffa ett eget hem. Har även jobbat mitt sista pass på COOP EXTRA VÄSTERÅS idag. Mest ledsen är jag att jag inte hann säga hejdå till morfar. Min farvoritgubbe nummer ett. Så sjukt söt. Om jag blir sådär gammal och har en gubbe vid min sida får han allt se till att vara lika skön, annars kan han kila vidare till ett äldreboende. Höga krav, efter att ha mött Coopans morfar. Min nummer två såklart. Min riktiga morfar är också söt. Man blev lika glad varje gång av att göra honom glad. Helt varm i hjärtat. Man märkte liksom hur mycket det betydde för honom att få sig en liten pratstund. På fredagarna brukade han ta med sig frugan, eller regeringen som han kallade henne. Annars skickade hon med lottpengar. Alltid samma lotter. Jag fick honom t o m till att prova snabbkassan, haha jag tror han gillade det. Andreas sa att jag måste vara hans favorit. Med det avslutar jag min karriär på Coop med flaggan i topp. Ibland får jag lust att åka till ett pensionärshem och bara prata med massa gamlingar. Göra dem lite glada och få ta del av deras livshistoria. 
 
Alltid lika bra på att hålla mig till ämnet. Nu väntar ett berg av saker på min säng, en obäddad sådan också. Plus kläder överallt och en orörd väska som borde packas upp. Livet är sjukt slitsamt ibland.

ich glide nach götet ho bye!

Har idag jobbat min sista stängning. Äntlich. Det är på riktigt nu.

Imorgon drar jag till Göteborg, i hopp om att få tiden att gå lite snabbare. Kommer hem på måndag och åker direkt till Coopish för att göra mitt sista pass. Självklart den jevligaste tiden, 15-20. Men då kan jag ta det. Klockan 20 är jag en fri man. Det kan ingen ta ifrån mig. Inte ens du din powerfulla menska.

Hörs ho hoe


Packa pappas kappsäck

Shit, nedräkningen har verkligen börjat. Om 17 dagar åker vi. Det är rätt snart? Jag kan inte fatta. Jag borde verkligen börja tänka på vad jag ska ha med mig. Igår tog jag fram ett par shorts och en t-shirt. Sen började jag gråta. Det är jobbigt att packa med press. Hur väljer man fyra t-shirtar till fyra månaders resande?

Idag ska jag verkligen kriga. Tänka. Fundera. Analysera. PACKA. Det jag inte har som jag behöver ska jag köpa i Göteborg i helgen. Så får det bli. Eller åka till Stockholm när jag kommit hem. Har ändå elva dagar att bränna då jag inte jobbar.

Eller så fortsätter jag kolla på film under täcket.


Hästen

Jag har länge tyckt att en tjej är jävligt dryg på Friskis. Efter ett pass sa Joanna "Har ni sett hon som överdriver allt hon gör??". Haha, jag visste direkt. Det var inte bara jag. Nu är det verkligen allvar. Jag kan inte koncentrera mig, speciellt inte idag då jag var själv på ett trist pass. Tänk er en människa som oavsett om det är uppvärmning, styrka, kondition eller nedvarvning ska överdriva nåt så oerhört. Hon har hög ful toffs som studsar också. Ser ut som en häst. Därför gav jag henne idag smeknamnet Hästen. Passar henne fint. Skärp dig hästen, man kan ta ut sig ändå, måste inte hästa sig sådär! Annars kan du dra till stallet och galoppera.


Wo ist Oma? In der Koma

Om 20 dagar åker vi. Jag kan inte fatta! Det pirrar! Denna känsla måste vara den bästa av alla känslor i hela världen. När man väntar på något, har gjort det så länge man kan minnas och sedan känner att det på riktigt börjar närma sig. Jag känner just nu att jag inte skulle kunnat vänta en dag till. Det är ungefär som innan jag åkte till Österrike, lite på bristningsgränsen. Det låter kanske hemskt. Men jag står knappt ut. Jag har väl något fel, kanske. Där borta ska jag lära mig att vara nöjd. Leva i nuet. Prio ett.

MEN DET GÖR INGET JUST NU. Om 20 dagar lyfter planet som tar oss till Sydney. Vi tre har planerat detta sen gymnasiet och nu blir det av. Det var många som pratade om att "dra utomlands" och "sticka härifrån". Många som bara pratade. Det är ju lätt att snacka, drömma. Vi ska verkligen genomföra detta! Om inte jag får cancer eller något innan. Borde inte hinna på 20 dagar? Haha jag är i alla fall stolt över oss, redan innan. Vi är jävligt coola!!

Nu ska jag åka till Hälla med Kimpa och fixa lite inför halloween tonight. Vet inte om jag ska klä ut mig? Har inte hunnit tänka ut något och den riktiga maskeradfesten blev typ inställd. Så jag får väl fundera ut något. Mama&papa drog på golfresa till värmen imorse så det är inte mycket till liv i luckan hos mig. När jag var 15 blev jag överlycklig av ett tomt hus. Nu känner jag mig ensam! Shit, kommer aldrig kunna bo själv. Sa det till mamma igår. Hon: "Då får du väl skaffa någon kille att bo med", jag: "Nej, hellre en kompis". Hon: "Men kan du hitta nån sån som vill bo med dig då?"

Haha, nej det förstås.


Hajkött

Tja ba!

Jag har fått en astrist rutin. Går upp runt nio varje dag, utvilad. Gjort det ända sen i måndags. Imorn måste jag fixa en annan tid, variera mig lite. På tal om att variera sig kan jag veeeeeeerkligen inte bärga mig tills vi får flyga iväg. Bort från the hell- iväg till the paradise (mina förväntningar är lagomt skyhöga, jaaa). Där kommer den ena dagen aldrig vara den andra lik. Ena dagen surfar vi med hajar, andra dagen hoppar vi fallskärm och en tredje dag rider vi på kängurus genom savannen. Sedan avslutar vi ridturen med att grilla dem. Mmm, nygrillad känguru! Men hur kommer vi hem? Hoppas det finns taxi i savannen. Jag lovar er här och nu att jag ska testa på de mest störda maträtterna! Ska komma hem och ha ätit alla konstiga djur, specialiteter för de platser vi besökt osv. Kommer känna mig berikad. Rätt äcklad också, troligtvis. Undra om haj är gott?

SKA KILA TILL FRILLE NU, IDAG IGEN. VI HAR BLIVIT ETT RÄTT HURTIGT GANG OCH VI UTÖKAS! Idag är jag dock inte hundra taggad. Gillar inte detta pass så very much. Känns mycket längre än alla andra. Men men, kriga kriga.

/Krigarprinsessan L8


Aldrig meeeeer

Sitter och kollar på lediga jobb i Sverige och runt om i världen. Åh jag vill så mycket! Längtar efter att vara arbetslös och planlös, söka lite knäppa jobb, lära mig vad jag inte vill jobba med och utvecklas. Gå kurser och få känna sig smart. Funderar nu på telefonförsäljare i Bangkok eller hotellstäderska i Norge. Haha noet. Skulle hellre försörja mig som snattare än som städerska, efter några dagar som vikariestäderska på Alp Art. Känns så overkligt, var jag ens där?

Vill flytta! Börja om! Göra nåt nytt! Dör på att hänga hemma, jobba lite där, lite här, träna på Frille och börja om. Blir inte stimulerad av det. Lär mig något!

Om jag inte skulle åka nu i november skulle jag fan sökt detta: http://www.eventpersonal.se/. Haha. Eftersom jag inte har något bättre för mig får jag väl gå och läsa vidare på min bok, eller nåt.
 


CPSTÖRD

Kom på en störd grej som bara händer mig. Min frisör visade först att håret var lite slitet i topparna med spegeln. Sen tvättade hon, hade inpackning osv. Vi prata massa om Asien (ännu en gång sjukt inspirerad), hon fönade och sen tog hon fram spegeln igen. Det slitna var plötsligt borta. Jag: men shit hur kunde det bli så, var det inpackningen?? Hon: Alltså.. jag har ju klippt?

Haha kors, jag märkte inte det!!! Visst, det tar inte så lång tid, men hur kunde jag inte ens märka att hon tog fram saxen? Kommer i alla fall inte ihåg det?


Jag är fan störd. En gång för alla.


Om

Min profilbild

L8

RSS 2.0