Borgen förklaras härmed splittrad

Sms från Kim 23:06: "Jävlar din morfar är ju nästan född på 1800-talet".
Sms från Kim 23:13: "Haha det är fan respekt. Han har fan överlevt 2 krig". Hon kan lite om krig i alla fall den kvinnan. Men jävligt lättlurad, det är hon allt. Och hon är dålig på att läsa här, moahaha det får hon sota för. För här sitter ni, mina kära trogna läsare och njuter tillsammans med mig. För skrattar åt henne, det gör vi ju allihop. Icke sant? He he. Pimpen får kämpa länge för att återta borgen efter detta!

Kram på er trognisar

Början av slutet

Igår var en bra dag. Drog en wayne´s med Jompa som klarade teorin igår. Grattis somfan! Snart kommer jag....inte!! Sedan klarade jag av första försäsongsträningen. Hatar spåret nästan mer än jag hatar onda människor! På kvällen/natten kollade jag och Pimpen på två filmer. Båda var knäppa, fast en var med Adam Brody, så det dög i kris. Det roligaste på hela dagen var i alla fall när jag lurade Kim att min morfar fyller 100 nästa vecka. Hon tror på det fortfarande. Hahahahhaha, kan inte sluta skratta åt det. "Shit då lär ju han slå något slags rekord". Jag ville så gärna spä på och berätta om att han varit i tidningen och på nyheterna för att han var äldst i Arboga kommun. Men jag kunde inte ta någon som helst risk. Hon är den första människan på denna planet jag lyckats lura. Jag har gjort ett x antal tappra (miljoners) försök, dock utan ett enda resultat. Tills igår. Jag är så lycklig, jag är så lycklig!! Det här stort!! Att däremot bli lurad, det är jag något utav en expert på, mest av Bella. Haha, vissa människor har något, som gör att man tror på precis exakt allt den säger. Om de så säger att de har tramptv hemma. De har ett skickligt tonlänge som förundrar mig. I´m not one of them. Men det gör inget, det här ska jag leva länge på.

Jag sa ju JA

Jag: Då blev det 306.
Man, runt 34, trevlig, upplevde sig själv som rätt cool: Aaa.... eh.. vill du ha sex.....?
Jag: Javisst
Mannen igen: Nemen ha ha ha vad är det jag säger! Ha ha ha förlåt, du behöver inte svara!!!

Märkte du inte att jag nyss gjorde det?


Montag

Idag har det varit en riktig tysk dag. Både på gott och ont. Den började mest ont med ny tyskakurs. Läraren var tysk och pratade bara tyska. Jag grät jättehögt och jättelänge. Inombords alltså. Det var lite jobbigt. Han kunde dock skratta. Men tyska män skrämmer mig. En i min kurs är heltysk också. Jag har ingen aning om varför han valt denna kurs, det mest tänkbara är han trött på att vara sämst på att prata då han försöker lära sig svenska så han ville bara bäst för engångs skull. Jag önskar jag kunde vara glad för hans skull. Tyska varianten av Steve Urkel. Fast han var lite snäll. Viskade det rätta svaret när jag skulle svara på något jag inte fattade ett jota av. Jag grät så mycket att jag inte hade tid med att göra övningarna. Nästa gång kanske jag gör övningarna istället.

Dagen fortsatte i samma tyska anda. Fast bättre. Morgondagen blir nog ganska otysk. Skönt.


Tschüss

Thanky guys

Vi drog till blå månen igår. Jag, Lina, Mallan, Kim och Klurra. Det är jag väldigt glad för. Hade nog fallit ihop som ett jävla korthus annars. Lite otippat folk. Det är så det ska va. Extra nice att stöta på Mandy som är hemma från Barca. Den lille räven åker dock snart tillbaka igen. Skönt att vi hann dra en dans till Uggla. Även om det inte var Uggla. Träffade lille Carl och massa andra också som gjorde mig glad. Det var nice!

Alla drog åt olika håll, som alltid. Kvar hade jag Klara Ollsson. Jag har ingen aning om hur hon gör, men hon är fan helt jävla grym på att vara 100%ig, oavsett vad. En människa att se upp till, somfan. I nästa liv, då siktar jag på att bli som henne.

Dead meat today. Fastnade som alltid i bloggvärlden. 1000apor får mig alltid på bra humör. Ni får inte ha missat Alex och Calles videosar med Börje Salming? Haha, om ni gjort det, gör något åt saken! Speciellt den när de jagar honom. Den räddar liv. Nu satt jag och läste alla frågor Alex svarat på. Inte speciellt roande, men så dök denna fråga upp: Varför har gynekologer alltid fotriktiga sandaler?

Ha ha ha. Det MÅSTE vara du som skickat in den där Alexandra Sannemalm? Du har tjatat om fotriktiga skor sjukt länge. Kan inte finnas två människor i Sverige som använder det där jävla ordet...


adios mina vänner

känns som att jag längtat efter denna stund sedan jag föddes. eller i alla fall sedan en vecka tillbaka. nu skulle jag kunna döda för att inte få uppleva den. fattar inte varför jag gav mig in på det här igen. att jag inte bara kan inse. körd. körd. körd. lagom tröst att jag fick reda på att bror fått 1,8 på det här jävla provet. känns som en lagom människa att mäta sig med i smarthet. not. jag hoppas inte han läser det här och får dåligt samvete. han ringde t o m och frågade hur det hade gått. smart&snäll. lyckligt lottad din bästa jävel...

känns som att gud eller någon högt uppsatt man sitter och garvar åt mig prick just nu. det har hänt för många saker på senare tid, för att det skulle kunna vara minsta sannolikt. vem du än är: fan vad du ska få igen.

och plötsligt hade jag inte lika stor lust att bara chilla ikväll.


Barnet på handlarns trapp

Det finns en text som etsat sig fast sedan kära Harry läste upp den en svenskalektion . Den är sjukt envis. Jag är helt säker på att den kommer finnas kvar tills det är dags för mig att hoppa ner i graven. Eller till den dagen mitt minne sviker möjligtvis, men jag hoppas inte jag får vara med om en sådan dag. Här är i alla fall texten. Jag tänkte att den kanske ger efter lite om jag skriver ner den. Fast jag gillar den.

Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfota barn i livet,
så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet,
vad var det för ord, var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu, förrn vi föser dig bort, du barfota barn i livet.
 
Nils Ferlin

Sjukt glad att vi fick Harry. En grym gubbe in, en markatta ut. Ödet, somfan. Jag har förresten bestämt mig för att bli allmänbildad. Jag börjar med att läsa alla Nils Ferlins dikter nu. Eller så gör jag det imorgon.


du är inte så bra

Jag har lite ångest. Lagfesten igår gav mig massa "sista natten med gänget-känslor". Det får inte vara sista natten. Nissen inom mig har programmerat in det och det går absolut inte att ställa om, eller tänka minsta positivt. Bara att acceptera. Det var i alla fall sjukt kul att få ha en "sista natt" (även om det absolut inte var en sista, nonono). Skönt att slippa plurre faktiskt. Borde dra ihop ett soft gäng lite oftare sådär. Det blir ju bäst så. Skippa utfyllnaden.   

Mina ögon stängs, men orkar inte sova. Linsfan måste ut först. Hellre död än lins, fan. Fast rätt smarta ändå, vid närmare eftertanke..

Idag blev det jobb och film. Efter att ha klarat mig igenom en mördarkväll på coopan mötte jag upp pimpen och klurran för att dra en movienight. Även Lina joinade. Hade varit soft med en glad film. Blev dock motsatsen, flyga drake. Rekommenderar den om man inte vill bli glad och om man inte är känslig. Inget som passa mig med andra ord, men kanske gick jag framåt som människa. Lärde mig faktiskt hur det går till att bli stenad och lite geografi....... (onödigt att dra upp det sistanämnda exemplet). Synd att man inte blev smart! Måste vara skönt för alla smarta att sådana som jag finns ändå, tråkigt att inte kunna briljera liksom. I mitt nästa liv är det fan min tur att få känna på ett liv som briljerare. Looking forward.


"Med denna produkt kommer allting stämma......"

Jag kom att tänka på en sak. Det fick mig att le. Och skratta. Haha, självaste Shoppis (denna unika produkt som ni förhoppningsvis hört talas om? den där otroligt smarta grejen som absolut ingen orkar använda. Men tanken var fan god!) var orsaken. Jag kom att tänka på när jag och Bella skulle pratade i radio. Hahaha vilket skämt. När de frågade något i stil med "hur kom ni på idén?". Det var tyst några sekunder för länge. Jag tackar Bella för att hon till slut var den som svarade något klurigt för att slingra sig från frågan. Det hela slutade dock ändå med att vi satt i klistret. Vi var tvungna att erkänna. Hur mycket vi än önskade var det inte vi som uppfann den där manicken. Det var ett jobbigt ögonblick. Det var svårt för våra vänner i bakgrunden att hålla sig också, vilket inte gjorde det lättare för mig och Bellis... haha, men ingen normal människa lyssnade ändå. Lite bra. Mest synd att skidfan försvann. Det hade varit roligt att lyssna på den nu. "Är det ungefär vad ni brukar göra på helgerna?". Päron till intevjuare. Men vi var i radio! Haha förlåt till icke ex-medlemmar i Memento som inte hänger med. Jag var tvungen!

Glömmer heller aldrig hissresan med Mallis och allas vår Shoppis-man. Hahaha. Det var då vi fick reda på sanningen bakom varför alla hästar inte riktigt var hemma! Och när samma man gjorde så ingen vågade komma till vår monter. HAHA och ville föreviga "ett kundsamtal med sin videokamera" genom att iscensätta det hela... Fyfan vad sjukt.....kul.

Men Shoppis, den sitter tammefan fortfarande på min kyl. Röd och fin är den. Ska ta med mig den i graven.


Memento UF. Lite bättttre!

HAST DU MEINE BRILLEN GESEHEN?

SMS-konversation med Katten:

L: gissa vad Gebärmutter betyder?
A: dragkrok?
L: haha nästan... livmoder
A: coolt, vad heter mödomshinna?
L: Jungfernhäutchen...........


kan ju nästan tro att det va jag som uppfann detta fina språk. Mycket fantasi, och så!




en (typisk) tysk man


jag gillar inte rubriker. de bara förstör

jag är så lycklig jag är så lycklig tralalalala. 
 
ÄNTLISCH  säger jag bara. Bonde söker fru har dragit igång igen. Haha, finns det något bättre program? Jag förstår inte mig på alla som inte förstår sig på det. Det är ju liksom på vår nivå. Inga jävla knäppa hemmafruar eller istrandsatta människor. Fast sådana där program ska jag också ge chansen. En vacker dag. Men det är ju så svårt när alla redan vet allt. Jag hatar att vara nybörjare. Det finns nog inget värre i hela världen än den där perionden man måste ta sig förbi för att sedan kunna något på riktigt. Det är väl normalt att känna så antar jag. Men jag skulle kunna döda för att ta mig förbi lärar-stadiet till jag-är-proffs-på-detta-stadiet. Mindre normalt, kanske.

Jag har en jobbig nisse inom mig som håller på att bli lite halvt crazy. Han vill äventyra. Jag försöker stilla honom med tysk grammatik. Det funkar sådär. Dags att tänka ut något nytt.

Tors dag

Förresten! Imorgon är det torsdag. Det är dagen innan fredag. Ni vet vad det innebär va? Dadlarna måste minska i antal. Vill inte såra en människa ju. Alex! Du måste bli frisk så vi hinner få bort dem imorgon ju. Skynda! BEEILEN DICH!  

Rätt fult med stor bokstav, förresten. Sämre flyt.


dadlar leve

fredag för mig är att komma hem till ett rent hem. möta lukten av ajax allrengöring. ingen är hemma. radion är på. alltid rix. människan som snackar är sådär überglad för att det "äääääntligen är fredag". de lyckas på någe vis nästan ge tvärtom-effekt. man behöver ju inte överdriva liksom? men till saken. det där är fredag för mig. har alltid varit. kommer alltid vara. trasor ligger kvarglömda lite här och där. jag går in i mitt rum och suckar högt. alla saker som stått på mitt golv befinner sig på sängen. lika jobbigt efter 18 år (19 om en vecka). städerskan har varit hos oss.

i fredags var inget undantag. samma doft. samma musik. samma klyschiga röst. men denna fredag en handskriven lapp i köket. skriven med en kråkstil kråkigare än en parkinson-farfars. jag lyckades med lite lirkande utläsa "i kylen". öppnade kylskåpet. möttes av en främling. ett paket färska dadlar. lyckades vidare av den ledtråden utläsa "dadlarna ska förvaras i kylen. ha en trevlig helg!"

ingen i min familj gillar dadlar. eller det är väl ungefär som det är med oliver enligt a. schulman. ingen gör det egentligen. många bara låtsas. eftersom jag är otroligt modig vågade jag mig på en liten daddel (?). inte så vidrigt. men absolut inte gott heller. fast det visste jag ju från början.

till saken: varför gav hon oss dadlar? vill hon att vi ska öppna våra vyer? inte direkt "här jag har bakat dem själv". de går ju att köpa på coopan. idag söndag har mutti hunnit testa sig på en liten en också. "den var nästan god". papa kommer aldrig testa. det vet jag. vi har 5 dagar på oss. sedan är det fredag. städerskan kommer med säkerhet öppna kylskåpet och studera hur många som försvunnit. är det fult att slänga? kanske det bästa för alla parter.

något att tänka vidare på. nu kallar tyskan.
auf wiedersehn

 

same same but different

idag var det min otursdag. men i skrivandets stund är det bara 4 minuter kvar på den, så just nu gör det inget. men jag har gått igenom mycket idag. sånt som man får göra på sin otursdag. men nog om det, som mama så fint sa "nu har du snart klarat av den". man brukar ju inte ha två otursdagar på raken. min hopp går till morgondagen. dock ser den inte speciellt ljus ut, men mirakel sker ju.

pga ett av mina missöden idag fick jag sitta och kolla på när ivh-damerna värmde upp inför sin match. jag satt där helt själv  i ett hörn då en våg av nostalgi sköljde över mig. det var en rätt fin stund. lite jobbig också. hade jag suttit i mitt rum hade jag gråtit. men jag kan inte gråta i ett ljust rum, i detta fall hall. inte vad jag vet i alla fall. jag fick så mycket minnen från mina gamla handbollstid. och det var precis samma musik som jag förknippar med handboll som spelades i hallen. det var precis samma lukt. och precis samma känsla infann sig i kroppen. fast på ett annat vis då. ett mycket jobbigare vis. jag var liksom inte inuti den där sköna känslan. jag stod utanför. i vetskap om att jag aldrig kommer befinna mig inuti den igen.

sedan gick jag till swedbank och spelade fussball med mitt lag. där fick jag känna på en känsla som är så självklar att jag inte ens reflekterar över den. kanske gör jag det en dag. då det är försent. typiskt mig. typiskt männskan kanske?


hörs nästa fredag, då vi är rika och berömda

det finns 2 datum som får mig att se framåt i denna pluggiga uppförsbacke.
10:e oktober- tenta klar och måns, özz, soran och björn på konserthuset med äll!
17:e oktober- LAGFEST! kan bli den bästa någonsin. inte bästa lagfesten alltså, för vi har ju aldrig haft någon förut. om inte en cider i szolnoks centrum räknas.

men tills dess har jag bara tyska i hjärnan. en massa tysk grammatik för att vara korrekt. jag hatar tysk grammatik. så det blir en fin tid att överleva, fram tills nästa fredag. tänkte dela med mig av vissa smaskigheter. jag har alltid trott att det enda man behöver veta om ett verb är att det är något man gör. men icke. för ett verb säger ju egentligen ingenting. jag ska nämligen veta om det är:  transitivt, intransitivt, durativt, perfektivt, ornativt, privativt, inkoativt, ingressivt, faktitivt, kausativt, dimunitivt, interativt eller resultativt. det vet inte ens emma ocklind. allt som emma ocklind inte vet är värdelöst vetande.

jätteöverkörd lotta sandal. jag ville ju bara lära mig prata tyska.


RSS 2.0