litelottasandahl

"calle schulman rasar mot acne."
realtid.se skriver om detta här. calle är mycket nöjd över att få publiciteten. han är dock mindre nöjd med att bli kallad för "modebloggare". haha det var kul. för er som inte läst calles blogg kan ni läsa den här. äsch. jag vet att emma tyckte det var kul i alla fall. tacka vet jag emma. emma ocklind.

fast mest ville jag skryta med att jag lärt mig länka.

om 12 dagar börjar min tyskakurs. jag ser fram emot den faktiskt. vissa tycker jag är jätteknäpp för det. men det gör inget. problemet är bara att jag måste börja fixa kursmaterial. jag satt och kollade runt lite på sidor där man kan annonsera om begagnade böcker. en jörgen från västerås hade precis de böcker jag sökte. till en billig penning också. för bra för att vara sant? jag brukar aldrig ha problem med att ringa nya människor. men denna jörgen skrämmer mig lite. bara hans namn. han måste tillhöra en äldre generation? och vad säger man egentligen? ska vi ses utanför h&m klockan 2? sedan stå där och vänta som värsta blinddaten. nervöst vanka fram och tillbaka och med flackande blick stirra runt efter ett möjligt jörgen-objekt. kanske ska man berätta i telefonen vilken färg man kommer ha på sig. för att slippa eventuella missförstånd. kanske inte. sedan måste ju någon ta "är det du som är...."-steget. med tanke på det vill man ju helst komma 2a till platsen. men jag får ju inte glömma att det faktiskt inte handlar om en blinddate. jag ska ju bara köpa en bok av honom. då kanske man bör komma i tid. helvetica.
 
haha detta fick mig att tänka på en gång då jag skulle möta upp några vänner utanför bion. jag satt ensam på en bänk då plötsligt en kille kommer fram till mig och frågar om det är jag som är lisa. än idag ångrar jag mig att jag inte sa "ja". det hade kunnat bli en riktig upplevelse. lura killen hela kvällen att han umgås med lurviga lisa som han så länge haft daglig kontakt med via e-mail. fast nej. jag hade nog inte kunnat levt med det dåliga samvetet. stackars riktiga lisa liksom.

jag berätta för kim om mitt problem. med jörgen alltså. detta var hennes kommentar.

Kim säger:

men asså ingen normal heter jörgen

Kim säger:

du vet han i det där programmet som gick på 5an, vänner och fiender.
Kim säger:

han har förstört namnet för evigt

. 
 här är han. jörgen från vänner och fiender. kommer ni också ihåg honom? en markatta fast man. 

nej, nu ska jag gå och ringa jörgen.  wish me good luck.

jahåpp. jobb igen. inte så att jag längtat brallan av mig. men jag kommer väl in i det snart igen. det största som hände idag var väl ungefär att jag fick reda på att alla PLU till bageriet ändrats. helvetica. de som jag lyckats lära mig efter 2 år. börjar jag likna en kärring som är stuck in kassan på coop? nedå. ingen risk. jag gillar ju förändringar. justja. det var en kund som frågade om jag hade det bra i ungern också. whöt tänkte jag. han hade tydligen sett det på facebook. han måste då verkligen snokat för det finns bara bilder andra lagt ut.... sen kom det några ziggisar och snodde cigg. mjo. det var nog allt. eller en annan sak. men den går icke att berätta med hänsyn till coopan. haha.

imorn lirar vi vår första match sedan vi kom hem från ungern. ska bli riktigt soft att se hur vi står upp mot svenska lag nu. vi var ju för grymma där nere. kommer det hålla i sig? den som lever får se. looking forward. ska försöka ta mig i kragen och övningsköra först också.... fast det suger ju.

bjuder på några bilder från ungern i nästa inlägg!

och så var man hemma. again. som alltid när jag är borta har jag en viss känsla inom mig som vill hem. men när jag väl är hemma vill jag alltid tillbaka. samma sak varje gång. jag måste skärpa mig på riktigt.

denna resa till ungern var i alla fall hur grym som helst. skulle kunna skriva ett milslångt inlägg om hur mycket den gav oss som lag. men jag skippar det. vi vann hela skiten och hade hur kul som helst. det räcker. vill tillbaka nu! skulle t o m kunna sova i den stenhårda sängen och duscha i den äckliga duschen. allt för att få känna stämningen före, under och efter matcherna. ni som inte spelar fotboll eller aldrig tillhört ett lag fattar inte vad jag pratar om. den där känslan går inte att förklara på något sätt. jag tackar babadji och alla hans lärljungar för att jag får uppleva den.

inför andra delen av säsongen känner jag mig sjukt pepp thanks to kun cup. finnas bara ett litet problem. cooopish. vettehutt hur jag ska göra.


feel the rush
adios