Fred&kärlek

Peacan var bra. Dalarna var bra. Skönt att veta att man kan lita på människorna där bara. Känna tryggheten. Träffade kille, 22, Hedemora, som åkt de där fyra milen bara för att "kika läget". Gled runt i sin svarta Volvo. Ensam. Han skulle ju jobba dagen efter. People in town liksom. Fullt förståeligt.

Jag ångrar massa band jag inte såg, av olika anledningar. Men jag orkar inte hålla på att ångra mig, så jag är ganska nöjd ändå. Skönt att ha klarat av första seriösa campingturen, om man kan kalla den där seriös. Jag och Alex, glada i hågen trodde verkligen att ett 2-mannatält skulle räcka för oss, vi är ju vara två pers? Men icke. "Höhöhö ni måste ha festivalens minsta tält". Respekt. Att vi fick plats.

Pete var bra.

I lördags tog vi tidigaste tåget hem, kl 8.00. Sov cirka sex timmar innan det var dags att ta sig i kragen igen. Kim&Joannas 20-årskalas. Först förfest i Joannas nya lya. Sjukt fint. Jag vill också flytta. Träffa nya grannar. Någon att dricka te hos. Mina är gamla och grå bara. Vi gled hursom senare vidare till Å2 for the real party. Det var kul. Lite väl mycket mingel för min smak kanske, som sagt. Hehe.

Nu är jag sjuk. Svinont i halsen, hostig, näsig, vill bara spy. Blä, hatar detta. Äter fryst mango för att känna halsen&spyigheten mindre. Nästan ett paket senare har jag ont i magen. Också. Nu ska jag gå och fundera över vad jag gjort för att förtjäna detta.

Justja. Söndag-måndag hälsade bror&hans girlie på. Det var nice. Här är några bilder från hans systemkamera. Jag vill också.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0