Ich und Du
En grym helg är förbi. Den bästa på länge kanske? Den gjorde mig lite varm i hjärtat faktiskt. I fredags bjöd Johanna in till hejdå-förfest då hon gled på semester igår och åker vidare till Norge för att jobba efter det. Det var lagom soft. Härligt att få en återträff med självaste Blümchen. Mycket uppskattat! Heut ist mein Tag!!!! Åkte hem och sov sen för att jobba tidigt dagen efter och sen direkt jalla vidare till Skallbergs-reunion...
...som var underbar! Några grabbs kom på detta spontant för typ en vecka sen och fick ihop 12 elever och 1 lärare. De flesta har jag ändå stött på/haft lite kontakt med, men några hade jag faktiskt inte sett sen jag bytte till kunskapsskolan i 6an. Det var så underbar stämning, precis som på den gamla, fina, glada tiden! Barntiden. Då man bara hade problem med "fråga-chans-biten", typ. Alla som var där intog samma "position i gruppen" som man hade från lekis till årskurs 6. Jag pratade helt plötsligt jättejättemycket? Hahaha visst det gör jag väl nu också, men mest med mina närmsta. Knäpp känsla. Det var som att vi knappt varit ifrån varandra. En liten bit i min kropp föll på rätt plats, igen. Frida, vår lärare var jag nästan lite rädd för att träffa innan. Vi kom väl inte överens till 100% på den där tiden.. men nu var hon bara underbar! Då var hon precis klar med sina lärarstudier och vi var hennes första klass, hennes försökskaniner. Hon var så sjukt bestämd på att allt skulle vara på hennes vis, att vi skulle lära oss engelska glosor vars svenska översättning inte ens förstods av våra föräldrar. Jag var en trotsig tonåring som vägrade lära mig saker på nya sätt, typ lyssna på Mozart samtidigt. Den kombinationen blev inte den bästa. Mycket har förändrats. Hon har fött 3 barn och blivit äldre. Vi också. Vi är 20 och hon 34. Åldersskillnaden är fortfarande densamma, men nu pratade hon med oss som vuxna. Länge sen jag skrattade sådär mycket också, haha alla störda grejer man hade för sig. Allt togs upp!
En sån här träff borde vi ha en gång om året. Jag behöver bli påmind om allt det där. Denna kväll var det som att vi hade "disco" precis som förr, haha alla blev kära i varandra och ville aldrig åka hem. Nejdå, men man har starkare band till vissa än man visste. Det var en utstickande kväll också på så vis att alla stannade på samma ställe hela tiden, ingen brydde sig om att gå ut, åka vidare, ringa runt osvosv. Det är nåt jag tycker är rätt drygt annars, dom som måste göra så varje gång. Ingen hade det behovet i lördags.
Nu är sommaren snart över och folk glider iväg åt alla möjliga håll. Jag får vänta till november. Nu ska jag fortsätta digga vidare på Blümchen. Ich bin hier, bei Dir!!!! Somfan alltså. Fast inte hos dig. Haha, adios forever.
