litelottasandahl

väcktes av dolt nummer imorse 10:22. dolt nummer är ju alltid spännande. tar fram min finaste, något trötta stämma.

-LOTTA
-ja hej, det här var skolsköterskan på tumbaskolan.
tystnad.
-hej, det är skolsköterskan på tumbaskolan!
-ursäkta... men... eh, vad sa du att du sa?
-DET ÄR JAG SOM ÄR SKOLSKÖTERSKAN PÅ TUMBASKOLAN!
-öh jaha.. hej?
-ja, visst är det machmuds mamma jag talar med?
-låter jag som en mamma till machmud?

nej, det sa jag inte. man är ju inte så kvicktänkt sådär tidigt. men sådan ånger jag har. nu kommer jag resten av mitt liv få leva med ovissheten. vad hade lille mache-mannen ställt till med? var han sjuk? nej vad tråkigt. jag tror att han hade varit i slagsmål och nu låg i respirator hos skolsköterskan. men det är vad jag tror. veta med säkerhet, det kommer jag aldrig få göra.

om jag bara hade kunnat haft lite kyla. "det stämmer". två små ord hade räckt. sedan hade jag fått reda på sanningen. alltid ska jag paja allt. helvetica.