litelottasandahl

det har gått så lång tid sedan studenten nu så jag vågar inte riktigt skriva. det förväntas att jag ska berätta allt om dagen med stort D, allt som hände, vad jag ska ta mig till nu och vilken jäkla ångest jag har inför framtiden.

jag har ingen lust med det. kan dock säga att det varit en soft tid. och jag har knappt någon ångest. jag mår bara allmänt bra tror jag. känner mig fri. fast jag har lite små-panic för hur jag ska hinna med allt. mama säger att jag ska ta en sak i taget. lätt för henne o säga.

efter 11 timmars sömn per natt sedan studenten känner jag mig äntligen rätt utvilad ändå. samlar krafter och försöker förbruka så lite energi som möjligt just nu. ett 9-pack brudds entrar maggan på tisdag (inkluderat mig själv). det kan bara bli 2 grymma veckor. oavsett folket där borta, tattare or not- det kommer bli grymt, för vi har ju varandra. tårsläpp.

det händer rätt mycket nu ju. studenten har jag inte kommit över än, livet leker tack vare swedens insats i första EM-matchen, jag spelar min första marre på länge imöra, jompa fyllde 19 barre idag och mandy lämnar vässan för sevilla imorn. shittans. imorgon kommer looptroop till vässis också. borde man gå?

till mandy:
hej amanda. du e söt. det kommer gå bra för dig. om 1 månad eller 2 talar du flytande spanish, du har ju lätt för språk. och allt annat också. du är en av de smartaste jag mött. vi ses kanske om 10 år. då är vi VD:s på 2 olika toppföretag. då ber jag min sekreterare boka in en lunch med dig. jag kallar det för att ett hemligt avtal vi ska skriva under. men egentligen ska vi diskutera hocki, klässboll och memento uf. precis som på den gamla goda tiden. den glömmer jag ju aldrig. jag ser verkligen fram emot den där lunchen.
väl mött!