stolthetens känsla

i lördags blev jag klar med all reklam. 750 blad är ute. men eftersom endast 2/8 hushåll VILL ha reklam så kan jag lova att jag sprang i miljoner trappor för mycket. när jag blir vuxen ska jag alltid ta emot reklam. det känns som att det har blivit "mode" i sveariket att säga nejtack till reklam. som världsvan coopan-arbetare kan jag intyga att 70% av västerås befolkning bryr sig om priser. om ni orkar klaga på 1 krona fel på kilopriset på era tomater, varför orkar ni inte ta emot reklamblad? fast lite trappträning har väl aldrig skadat? jiha äntlich är jag i alla fall KLAR. det var med vilja på slutet. lökade sönder mer än efter ett av reijos hårdaste pass. men det var det värt.

efteråt kände jag en känsla som jag inte kan komma ihåg senast jag kände. jag var fan stolt över mig själv. jag vet inte om jag någonsin varit det förut. inte för något resultat i skolan i alla fall. där har jag endast blivit lättad om jag klarat högsta betyg. knäpp som jag är. men det va en väldig soft känsla. jag hade överträffat mig själv. eftersom jag bara planerat att dela 300.

men det var i förrgår så nu är den känslan borta. undra när den kommer igen.

justja. en rolig grej. när jag delade reklam i ett trapphus såg jag ingen "nejtack till reklam-skylt" så jag kastade vant ner theas tandhälsa-lappen och skulle precis byta våning när jag ser det- en lagomt suddig lapp där det står "reklam och jag bussar hunden på dig!!". jag är livrädd för hundar, för er som inte vet. aldrig förr har jag sprungit så snabbt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0