litelottasandahl

heyhå,

justnu gör jag det jag sett fram emot sjukt länge. det låter konsigt för många, men: jobbar somfan. de två sista åren på gymnasiet ville jag bara jobba jobba. jag är den som brukar vilja ha det jag inte kan få. jag har lätt för att få ångest. gräset är ju faktiskt grönare på andra sidan. men nu när jag nått hit vill jag absolut verkligen inte tillbaka till skolan. de flesta jag pratat med "saknar skolan och människorna där runt om". hell no. jag tror jag aldrig varit säkrare på något någonsin. om det är nån jag vill träffa därifrån, då gör jag det. men gymnasiet var ju en transportsträcka. som det känns nu. även fast alex blir arg när jag säger att jag älskar att det är över. jag är fri.

kanske kommer jag en dag ha en annan syn på saken. fast ettan var väldigt soft. haha fingrids lektioner.... jag och susi sov från sek 1, utan undantag, medan emmy med spikrak rygg entusiastiskt tog del av fingrids otroligt intressanta information. haha jag hade så jävla kul med er i ettan. det slog mig nu. (fan) vad kul det hade varit att gå 3 år med vår klass? well. redan nu har jag nästan min åsikt svängt? nej. jag är så jävla lycklig över att få bestämma själv. även om jag har svårt för att bestämma mig. tankarna just nu går kring the future, så att säga. lite scary, men jag ska bli en ritch jävel först. prio no 1. sen hade jag tänkt ha kul också.