litelottasandahl

tid är något som är aktuellt i varenda människas liv. ofta klagar vi på att vi har för lite tid, att vi inte hinner med allt vi skulle behöva eller vilja göra. men det finns ju även människor som har det motsatta problemet- alldeles för mycket problem. tänk på t ex pensionärer, framförallt (kanske?) de som bor på hem. min mormor (hon bor inte på hem) pratar om att hon har tufft schema dagarna i ända och jag tror på hennes ord. men om mamma håller på att bestämma när vi t ex ska komma hem till dem nästa gång har det ett antal gånger hänt att hon sagt "nej på lördag har jag bridge". mamma frågar tillbaka "men det är väl inte hela dagen?" mormor svarar glatt "nej det är bara 11-1". sådär fungerar det i deras vardag. det är nåt som skiljer oss från dem riktigt skarpt. jag talar för mig själv, även om jag vet att jag är långt i från ensam när jag säger att jag pressar ihop allt så mycket det bara går. som jag berättade om min helg i förrförra inlägget. men vad har man helst då, för lite eller för mycket tid? om varje dygn var 48 timmar istället för 24, skulle vi hinna med mer? de flesta är effektivare när de har begränsat med tid. so don´t think so. plus att dessa lååånga måndagar skulle bli ÄNNU längre. haha hell no till ett 48-timmars långt dygn!  finns det då någon som har lagom med tid? och vafan är LAGOM? jag börjar störa mig rätt rejält på det ordet. riktigt mesigt och framförallt; svenskt. ibland skämms jag rätt hårt för att vara svensk. vi är så trista och gråa. okej, förlåt; "överlag" är svenskar trista och gråa. min tröja jag har på mig just nu är faktsikt grå. och lite trist.


så ta tag i dig själv,
sluta snacka,
sluta hacka,
så säg efter mig,
börja dansa,
börja dansa,
sluta hacka,
sluta lacka,
dansa tills du dör
dansa tills du dör
dör dör dör

TJUEEE