Fiberwig

Idag hämtade jag ut mitt körkort. Haha, wanted-kort, uppspärrade ögon och lagom bitter. Livet på en pinne. Men hellre det än fejk-glad. Jag var inte glad i det där ögonblicket. Det var ett jobbigt ögonblick faktiskt. Råkade godkänna ett kort. Trodde jag skulle få välja bland tre, som kvinnan före mig fick göra, men icke, jag hade tydligen valt i automaten.

På väg till Posten blev jag lite glad för att klockan var 17.15 och jag hade sista uppkörningstiden dagen jag körde upp, 15.30. Tänkte att uppkörningsmänniskorna gott och väl hunnit hem. Ville inte stöta på min. Han gjorde mig nervös. Men doh, han var där. Och han var på parkeringsplatsen närmast trottaren jag gick på. Granskade en säkerhetskontroll. Självfallet! Drog en lätt vink och skyndade mig vidare. Han gjorde mig fortfarande nervös. Hans lugn och saklighet i rösten. Hans sätt att säga Charlotte på. Jag blir alltid nervös när människor kallar mig för det. Förutom Hanna Jansson som säger det så fint. Skönt att det är över i alla fall. Skönt att slippa tänka på att allt måste vara 100% korrekt.

Jobbet 5-11 idag- för sisten gången!! Helt underbart, om jag ska vara ärlig. Det är lite av ett mördarpass. Att gå upp 4 är inte så jättemysigt, speciellt inte om det är kolsvart ute och spöregnar som aldrig förr, om man ska cykla. Men sen att veta att 6 timmar av köttande väntar en är nog det värsta. För det går inte att såsa en sek. Som ett träningspass faktiskt. Blivit grym på att plocka varor i alla fall! Åkte hem och kollade på sista avsnittet av Gossip Girl (äntlich är jag klar och kan gå vidare) och somnade sedan in. Som alltid fick jag inte sova bra under de där timmarna. Blev väckt av Kim, Alex och en på jobbet.

Chillade en smula. Åkte till Frille och körde puls/intensiv med Emma. Hon lurade dit mig. Det var inte så jättefarligt. Åkte hem, åt spicy med ma&pa. Åkte till Pimpen för att lämna hennes passerkort jag visst råkat få med mig från jobbet och sen åkte vi runt hela Västerås med omnejd i typ en timme? Mycket värt. Pratade om livets finaste och fulaste stunder och tittade på regnet som föll ner på rutan framför oss. Lyssnade på Glasvegas och drömde om Canneloni.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0