adios mina vänner
känns som att jag längtat efter denna stund sedan jag föddes. eller i alla fall sedan en vecka tillbaka. nu skulle jag kunna döda för att inte få uppleva den. fattar inte varför jag gav mig in på det här igen. att jag inte bara kan inse. körd. körd. körd. lagom tröst att jag fick reda på att bror fått 1,8 på det här jävla provet. känns som en lagom människa att mäta sig med i smarthet. not. jag hoppas inte han läser det här och får dåligt samvete. han ringde t o m och frågade hur det hade gått. smart&snäll. lyckligt lottad din bästa jävel...
känns som att gud eller någon högt uppsatt man sitter och garvar åt mig prick just nu. det har hänt för många saker på senare tid, för att det skulle kunna vara minsta sannolikt. vem du än är: fan vad du ska få igen.
och plötsligt hade jag inte lika stor lust att bara chilla ikväll.
