litelottasandahl

jag känner för att göra något radikalt!!!

som att hoppa bungy jump. fast det skulle jag aldrig våga. men en resa till australien prick nu helt alone skulle nog stilla min hunger beträffande göra-något-radikalt-innan-jag-blir-för-rastlös. i alla fall för stunden. men jag vet inte om det riktigt är läge mindre än 1 månad innan studenten. haha hm. de får vänta. men jag har lite panic. min kära vän mandy drar till spanien 12 juni och stannar där mucho länge, troligtivs, för att vara au pair. är mycket avundsjuk! jag vill också utnyttja tiden och dra på engång efter stundenten. men samtidigt vill jag jobba ihop pengar och tänka ut vad jag vill göra. men det känns som att tiden är knapp. är den det? varför är jag jämt så stressad? som det jag skriver nu skriver jag i ultratempo. vad jag än gör tänker jag på hur jag kan effektivsera osv... vad samlar jag tid till? haha. som när jag sitter i kassan, alltid nån som säger "oj..... jag hinner inte med!!"  haha jag är helt säker på att jag skulle ta hem guldet om det fanns en tävling i att skanna varor snabbast. om det blir lång kö är inte min första tanke som de flesta andras att ringa på en ny. nej, jag vill till varje pris klara av köfan själv! haha varförvarförvarför. kasnke också för att jag har lite problem med att besvära andra. för det har jag kommit på på senare tid. problem med att be andra om tjänster. förutom mamma då. haha stackars henne. 
 
är själv hemma över helgen så är lite darrig på läppen right now. tyckte jag hörde min pappa gäspa fast jag vet att han befinner sig i götet. han och morsis drog dit tidigare idag och lämnade mig här. eller, jag valde att stanna hemma. sånt där skönlir ala glida runt i götet är det sista jag har tid med nu......

nu ska jag komma ikapp one three hill. helt själv. det finns många fönster i vardagsrummet och jag måste kolla där då pappa spelat in på den tv:n. eller hure nu va. damn. men jag är ju 18 bast, kanske dags att ta sig i kragen och möta farorna med öppna armar. som en man. haha not. im so sorry för ett cplångt inlägg nu igen. jag vet inte vad som hänt med mig på senare tid. igår tänkte jag lägga ner bloggen, men jag vet inte om jag blir av med den så lätt. har liksom fått ett behov av att låta fingrarna springa på tangentbordet. kanske är det över imorgon. kanske inte.