soppa resten av livet
jag är helt säker på att gud (eller någon högre makt) kom ner till mig igår på coopan- iform av en människogestalt.
vi tare från början. jag har svårt för att vara nöjd. gräset är grönare på andra sidan. så har jag alltid varit, men det har kommit fram alltmer på senare tid. speciellt alex har blivit arg på mig för detta. "har du någonsin känt dig riktigt nöjd??" hmm- inte vad jag kan komma ihåg. i förrgår pratade jag extra om det här med joumana och jag lovade att skärpa mig.
så igår, det kommer in en lullig man, runt 30 år. han ser rätt blodig ut. som att han har haft blod i hela ansiktet men torkat bort det lite slarvigt. det fanns tydliga spår runt munnen, i näsan und so weiter. fresch. med en cigg i käften frågade han efter tändare. jag guidade honom. han tog första bästa och kom för att betala. face to face blev jag lite rädd då jag ännu tydligare såg blod på t o m hans hörlurar. vad har mannen gjort tänkte jag. jag, som är räddast i hela världen för slagsmål fick bilder i skallen. sedan öppnar han käften. mera blod. 1 tand. 1 hel jävla tand i hela munnen. en framtand också. "schysst att han sparade en åt mig vaaa?" säger mannen och skrattar. jo, han skrattade. jag skrattar inte lika högt. "fan så ont det gör!!!" fortsätter mannen. något förstummad vet jag inte riktigt vad jag ska svara. "jo, det kan jag tänka mig" har jag för mig att jag får fram. "dom ba flöööög! fyfan vad taskigt asså ellerhur?" jag: jo, det va ju lite så snällt... han forsätter att stoltsera med munnen vidöppen. den där ynka tanden. den såg så ensam ut. sedan säger han plötsligt: "men man ska inte klaga. man ska vara nöjd! jag är nöööjd". just de där orden biter sig fast. här står en alkis framför mig, han har 1 tand. men han är nöjd.
aldrig förr har jag varit så nöjd som jag var då han stod framför mig. jag var så jävla nöjd. att jag inte var han. att jag har fler tänder än han har. tack gode gud.
jag har nu fått känna på känslan. nöjdhetens känsla. jag vet att det var någon som ville säga mig något med det dära. jag vet inte vem det var, men denna varelse lyckades. tack. eller nåt.
han: nej, nu ska jag vidare till stockholm. har köpt nya batterier till min mp3 spelare. kan du öppna paketet med tändarna åt mig?
han: tack så jättemycket! fan så röksugen jag är asså. behöver jag mer cigg kasnke? jag har ett helt paket här.
jag: nej, det räcker.
han: jaha, okej, det räcker..... sen har jag whiskey och sprit här också!
jag: det räcker.
han: okej! nej, nu ska jag till stockholm. ha en jättebra dag!!
jag glömmer nog aldrig någonsin den där mannen. jag frågade mamma och pappa om tänderna skulle växa ut på honom. det skulle dom inte. soppa resten av livet då. tur att det finns soppa med pasta.
vi tare från början. jag har svårt för att vara nöjd. gräset är grönare på andra sidan. så har jag alltid varit, men det har kommit fram alltmer på senare tid. speciellt alex har blivit arg på mig för detta. "har du någonsin känt dig riktigt nöjd??" hmm- inte vad jag kan komma ihåg. i förrgår pratade jag extra om det här med joumana och jag lovade att skärpa mig.
så igår, det kommer in en lullig man, runt 30 år. han ser rätt blodig ut. som att han har haft blod i hela ansiktet men torkat bort det lite slarvigt. det fanns tydliga spår runt munnen, i näsan und so weiter. fresch. med en cigg i käften frågade han efter tändare. jag guidade honom. han tog första bästa och kom för att betala. face to face blev jag lite rädd då jag ännu tydligare såg blod på t o m hans hörlurar. vad har mannen gjort tänkte jag. jag, som är räddast i hela världen för slagsmål fick bilder i skallen. sedan öppnar han käften. mera blod. 1 tand. 1 hel jävla tand i hela munnen. en framtand också. "schysst att han sparade en åt mig vaaa?" säger mannen och skrattar. jo, han skrattade. jag skrattar inte lika högt. "fan så ont det gör!!!" fortsätter mannen. något förstummad vet jag inte riktigt vad jag ska svara. "jo, det kan jag tänka mig" har jag för mig att jag får fram. "dom ba flöööög! fyfan vad taskigt asså ellerhur?" jag: jo, det va ju lite så snällt... han forsätter att stoltsera med munnen vidöppen. den där ynka tanden. den såg så ensam ut. sedan säger han plötsligt: "men man ska inte klaga. man ska vara nöjd! jag är nöööjd". just de där orden biter sig fast. här står en alkis framför mig, han har 1 tand. men han är nöjd.
aldrig förr har jag varit så nöjd som jag var då han stod framför mig. jag var så jävla nöjd. att jag inte var han. att jag har fler tänder än han har. tack gode gud.
jag har nu fått känna på känslan. nöjdhetens känsla. jag vet att det var någon som ville säga mig något med det dära. jag vet inte vem det var, men denna varelse lyckades. tack. eller nåt.
han: nej, nu ska jag vidare till stockholm. har köpt nya batterier till min mp3 spelare. kan du öppna paketet med tändarna åt mig?
han: tack så jättemycket! fan så röksugen jag är asså. behöver jag mer cigg kasnke? jag har ett helt paket här.
jag: nej, det räcker.
han: jaha, okej, det räcker..... sen har jag whiskey och sprit här också!
jag: det räcker.
han: okej! nej, nu ska jag till stockholm. ha en jättebra dag!!
jag glömmer nog aldrig någonsin den där mannen. jag frågade mamma och pappa om tänderna skulle växa ut på honom. det skulle dom inte. soppa resten av livet då. tur att det finns soppa med pasta.
Kommentarer
Trackback
