vi möts på mitten

min mamma har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. men justnu känner jag för det här så starkt att jag är nära på att göra´t. men med respekt för murrran lägger jag in ett "tror jag" efteråt. det är ju inte att svika det hon försökt pränta in i min hjärna lika mycket.

okej. till saken: jag ska aldrig (tror jag) (haha där kom det) bli en tjatig morsa. eller jag ska aldrig (tror jag) tjata om små totalt värdelösa saker som inte ens existerar i en farsas värld. nu säger jag faktiskt INTE att farsor e coolare. för de tror dom ju jämt. så det behöver dom absolut inte höra. men jag har bannemej aldrig lärt känna en morsa som inte tjatar. 8,5/10 gånger handlar det om totalt jätte väldigt onödiga saker. enligt min egna lilla hemma-statistik alltså. men hörrni farsor: fortfarande ingen cred åt er! jag har faktiskt min egna teori jag tänkte dra här en snabbis. det är ni som förstör. morsorna är egentligen inte så där jättetjatiga som de verkar. det är bara alla farsor som är sådär överdrivet avslappande så den vuxna feminina gestalten i familyn måste ta på sig allt jobb. klart som fan man blir tjatig om man måste jobba dubbelt. alltid är de underbemannade. de söta farsorna reagerar på detta eviga tjat genom att bli ännu mer passiva. 1+1 blir 2 och detta resulterar givetvis i att  morsan tjuter mera! detta är en ond cirkel. den kommer inte ta slut. om inte du, som farsa, agerar smart.

så farsor: börja tjata lite. det borde ju hjälpa.


då har man åstadkommit något för världen även idag. alltså jag brukar överträffa mig själv. men att jag var såhär smart.. jag borde fixa patent på denna idé va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0